torsdag 25 december 2008

Coup d'état i Guinea


Återigen är det oroligt i Västafrika - denna gången i Guinea (Conakry). Några timmar efter den förre presidenten Lansana Contes död genomförde militären en coup d'état och gjorde följande uttalande. Det är för tidigt att säga hur framtiden kommer se ut för det guineanska folket men det finns alltid en anledning till oro när militären tar över makten.

onsdag 24 december 2008

Israelites



Desmind Dekker "Israelites"

Enligt säkra källor är detta den första låten jag sjöng - endast två år gammal.

God Jul

Jag önskar alla vänner och bekanta en God Jul.

söndag 21 december 2008

Ett revolutionärt frimärke


Hittade en fantastisk bild av ett frimärke från DDR. Motivet är Amilcar Cabral från Guinea-Bissau - en av Afrikas stora revolutionärer.

torsdag 18 december 2008

Dallas

Diabatè Dialy-Moly aka Dallas, skriver en läsvärd krönika om det som händer nere i Rosengård, Malmö.

Uppdaterat:
Här är en till läsvärd krönika om utvecklingen i Rosengård.

tisdag 16 december 2008

Saul W.


Saul Williams verkar jobba på en ny platta. Här finns en intervju där han berättar lite om sitt nästa projekt.

Svart panter


torsdag 11 december 2008

Chai

Jag gillar mitt te med en skvätt mjölk samt en blygsam sked honung eller socker. En blandning. I min ungdom var jag tedrickare av rang, men under min militärtjänst och mina studieår byttes tedrickandet ut mot ett kaffeberoende som består än idag.


Just nu lyssnar jag på en del Natacha Atlas och Rachid Taha. De får agera soundtrack till mina ny-gamla teceremonier. Framförallt är det två album jag koncentrerar mig på, Ana Hina och Diwan 2. Båda artiserna är européer med rötter i den nordafrikanska kulturen. Det hörs i deras musik. På deras respektive album tar de ett kliv tillbaka och söker sig nostalgiskt till musiken från deras föräldrars generation. Rachid Tahas Diwan 2 kom redan för drygt två år sedan men jag tycker den passar bra ihop tillsammans med Natacha Atlas album. I alla fall under mina teceremonier.



Det är bitterljuvt, vemodigt och melankoliskt. Ibland försvinner jag iväg i tanken och befinner mig på ett café i Oran eller en restaurang i Casablanca. Tyvärr återvänder jag snabbt till verkligheten i "Söderort". Utanför är det mörkt, kallt och dimmigt. Snö, eller är det regn, i luften. Men jag har mitt te, och jag har Ana Hina och Diwan 2.

tisdag 9 december 2008

Matchen


Ikväll är det Match nere i Marseille - l'OM möter Atlético Madrid. Spanjorerna är redan klara för nästa omgång av Champions League medan l'OM spelar för att få fortsätta i UEFA-cupen efter nyår.

Vid det tidigare mötet i Madrid inträffade diverse saker som nu gjort detta möte till en explosiv högriskmatch. Atlético uppmanar sina fans att inte åka till den sydfranska hamnstaden eftersom det enligt uppgift framförts diverse hot (dödshot) mot de spanska supportrarna. Att det skulle bli två känsliga möten mellan dessa lag stod klart redan innan matchen i Madrid. Atlético har en stor mängd osympatiska fans med i vissa fall åsikter långt ut på högerkanten. Det är inte bara Marseilles spelare och supportrar som fått motta glåpord av rasistisk karaktär (dömer dock inte ut hela Atléticos supporterskara). Många av Marseilles ultras-grupperingar ligger långt ut på vänsterkanten samtidigt som klubben har en stor etnisk mångfald bland sina supportrar.

Matchen ikväll är viktig för l'OM och kommer inramas av en intensiv atmosfär. Även om bortasupportrarna kommer lysa med sin frånvaro...

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Matchen slutade 0-0 och Olympique de Marseille är vidare till UEFA-cupen!

måndag 8 december 2008

Tobaski - Eid Mubarak!


Idag infaller Tobaski - Eid al Adha. Detta är tillsammans med firandet av ramadan den största högtiden inom islam. Jag önskar alla muslimska vänner och bekanta en trevlig högtid.

Jerijeff Serigne Touba

söndag 7 december 2008

Pacman


I natt svensk tid boxades två giganter i en welterviktsuppgörelse. Världens just nu bäste fajter, pound-for-pound, Manny Pacquiao (Fillipinerna) mot Oscar de la Hoya (USA), som tidigare kunnat göra anspråk på den benämningen. Innan matchen talades det om De la Hoya var för stor för Pacquiao. Fillipinarens naturliga viktklass är fjädervikt/lättvikt och de la Hoya har varit uppe i mellanvikt under en längre period. De flesta trodde att de la Hoya skulle vinna på sin styrka och storlek. I inledningen av matchen såg man tydligt att de båda boxarna kom från två helt olika viktklasser. Spelade det någon roll? Nej, Paquiao var överlägsen. Under 8 ronder boxade han fullständigt ut de la Hoya som inte kom ut i ringen till rond 9.

Vinnare, Manny "Pacman" Pacquiao på TKO efter rond 8. Storleken har ingen betydelse...

PS: Jag satt uppe och såg matchen i natt och det skapar alltid en extra dimension till sportevenemang. Tyvärr såg jag genom stream på internet så kvalitén var inte så bra. Men strax innan gonggongen gick i första ronden så var jag så uppjagad att jag var tvungen att göra en Ali-shuffle och skuggboxas lite.

fredag 5 december 2008

...Lidl



Afrikan Boy "One day I went to Lidl"

torsdag 4 december 2008

Afrokult


Afro Cult Foundation "The Quest"

tisdag 2 december 2008

Det har ju alltid hetat så...

Förra veckan såg jag Carin 21.30 på SVT. Inbjudna gäster var författaren Jonas Hassen Khemiri och diplomaten Jan Eliasson. Programmet handlade om språk och programledaren Carin Hjulström höll fram ett fat med chokladbollar och frågade diplomaten och författaren vad de kallade dessa. Diplomaten svarade "negerboll" efter en viss tvekan medan författaren försökte få igång en diskussion om varför folk använder utrycket "neger" när så många blir kränkta av det. Programledaren undrade sedan vad man ska kalla människor med mörk hy.

Själva ordet "neger" är för mig inte lika intressant som det faktum att så många vill använda sig av det. Jag är en man som gillar diskussion och att byta tankar och åsikter men sällan blir det så infekterat som när orden "neger" eller "negerboll" diskuteras. Ofta hör jag kommentarer som att "jag har en negerkompis och han tar minsann inte illa upp när jag säger Ordet, han säger själv negerboll, vi brukar kalla honom för Neger-Kalle och han bara skrattar och skojar med". En annan vanlig kommentar är "det har ju alltid hetat så"...

Ofta blir de som använder Ordet en aning generade när de droppar det på kafferasten. En lätt rodnad samt ett litet försvarstal om rätten att få säga "negerboll" brukar följa.

...för det har ju alltid hetat så...

onsdag 26 november 2008

Kallt som i Chicago


Jag har bara varit i Chicago en gång. Det är en stad med en kyla som påminner om Sveriges. En stor skillnad mot Sverige är dock att Chicago har bjudit omvärlden på enormt mycket bra musik. Från blues, till soul, till rapparna Common och Kanye West.

Kanye West har nu släppt ett nytt album som heter 808s & Heartbreaks. Det är hans "skilsmässo"-platta, hans Tunnel Of Love (Bruce Springsteen) eller Here, My Dear (Marvin Gayes bittra och fantastiska platta från 1978). Jag har en förkärlek för melankolisk musik, musik som vågar vara mörk utan att för den skull vara negativ. Mina tankar vandrar även till David Bowies Low, från 1977. En platta som bryter av tvärt mot Bowies musik från den första halvan av 1970-talet. En platta som även den för tankarna till ensamhet och melankoli och där Bowie kliver in i ett mer elektroniskt ljudlandskap.

Albumet har fått, och kommer få, blandad kritik. Vissa tycker det är uselt, andra att det är fantastiskt. Personligen kommer jag återkomma till detta album flera gånger under vintern.

tisdag 25 november 2008

måndag 24 november 2008

Stillsam Miles


1969 släppte Miles Davis In A Silent Way. Albumet kom att bli startskottet för hans elektriska period. När jag idag kom hem från jobbet hade jag snö i skorna, snö innanför byxorna och snö i mössan. Det enda som kunde få mig på gott humör var att plocka fram In A Silent Way. Som titeln antyder är det stillsam musik och en naturlig och bra startpunkt för den som vill ge sig in i Miles Davis snåriga elektriska djungel från åren 1969-1975.

lördag 22 november 2008

Vinter


Vaknade upp ovanligt tidigt imorse. Det var kallt i mitt sovrum så jag tittade misstänksamt ut genom de halvt öppnade persiennerna. Snö! Jag förpassade mig genast till min kaffekokare, inhandlad för 199 kr,och bryggde den första koppen kaffe. Fokus flyttades sen till min musikanläggning och där valde jag det som kommer bli helgens soundtrack - tysk krautrock och progressiv funk från Benin och Nigeria.

Krautrock är något som intresserat mig under hösten. Tyska grupper som Can och NEU! har varvats med Les Volcans De la Capital från Benin och den ständigt återkommande saxofonisten Albert Ayler (som får symbolisera en sorts husgud hos mig).

Jag har aldrig besökt Tyskland men känner att en resa till Berlin eller Hamburg kommer allt närmare.

söndag 16 november 2008

Zidane


9 juli 2006. VM-final i fotboll mellan Italien och Frankrike. Två personer kom att ha huvudrollen i denna final. Marco Materazzi vs Zinedine Zidane. När krutröken lagt sig och matchen var över stod Materazzi och hans italien som segrare. De var värdiga vinnare. Fotboll handlar om att vinna matcher och de vann den viktigaste matchen - den sista. Det är dock inte mästarna jag tänker på när jag minns denna matchen. Jag minns istället "händelsen" och att det var världens vackraste spelares avsked. Zinedine Zidane - fotbollsdansören från La Castellane i Marseille.

Jag är emot våld. Inte minst på en fotbollsplan. Men när fotbollsdansören först sätter en briljant straff för att senare skalla busen Materazzi och bli utvisad, kan jag inte annat än se det som ett grandiost avslut på en stor fotbollsartist karriär. Briljans och galenskap i samma match. Hjälte och syndabock.

Jag kan varmt rekommendera dokumentärfilmen Zidane: A 21st Century Portrait. Kameran fokuserar enbart på honom under en hel match. Real Madrid vs Villareal. Under dokumentären får man chans att se världens bästa fotbollsspelare i aktion på nära håll.

Hur slutar filmen/matchen? Zinedine blir naturligvis utvisad...

fredag 14 november 2008

"Ghir Enta"


En oerhört vacker låt av algeriska artisten Souad Massi "Ghir Enta"

måndag 10 november 2008

"Sinnerman"


Hösten övergår snart till vinter. Det är rått och kallt och mörkret kryper sig på. Svensken gömmer sig inomhus och blänger misstänksamt på sin granne. Sommarens leenden är som bortblåsta. Det är då jag ägnar mig åt själslig kontemplation och självrannsakan. Gärna tillsammans med Nina Simone.

Nina Simone "Sinnerman"

söndag 9 november 2008

En kär gammal vän


Allsvenska säsongen 2008 är över. Kalmar FF vann välförtjänt. För min del kan jag konstatera att en kär gammal vän är tillbaka - Svängiga Bajen. Stundtals mycket bra fotboll, stundtals usel. Tre matcher kommer jag komma ihåg (två förnedringar och en "triumf"):
1. Bajen vs Gais på Söderstadion där Gais vände ett två noll underläge till 2-4 vinst för "makrillarna".
2. Bajen vs Malmö FF, också på Söderstadion, och där förlust med 3-6.
3. Bajen vs Dif, usel publiksiffra men skön vinst med 3-0 och skön stämning på läktaren - trots allt.

Låt oss glömma denna säsong och blicka framåt (hur många gånger har jag sagt detta?). Ett av de stora utropstecknen denna säsong är våran jänkare, Charlie Davis. Han utvecklades i år till att bli en riktigt bra anfallare. Jag hoppas få se honom minst en säsong till i Hammarby.

Nästa år vill jag se ett Bajen som inte viker ner sig på Söderstadion mot Gais eller Malmö FF.

Forza Bajen Siempre!

fredag 7 november 2008

Att skaka hand

Ta seden dit man kommer...

Att ett handslag, eller egentligen avsaknaden av ett sådant, kan få så många känslor i svall är väldigt intressant. Ute i stugor och lägenheter i detta land knyts nävar över det faktum att två kvinnor avstått från att ta en man i handen. Det är tydligen i mångas ögon en provocerande handling att avstå från handskak. Så gör man inte i Sverige! Här tar vi minsann i hand och passar det inte får man återvända hem!

"Hem" i detta fall tycks vara Iran. Även för de som inte kommer därifrån. Alternativt får man flytta till en liten jordhåla, som den alltmer märklige Hamilton föreslog.

Vi har en väldigt infantil diskussion kring ämnet islam här i Sverige. Tyvärr kommer inte Halal-TV förändra detta. Men vad kan höja nivån på diskussionerna när folk inte vill förstå? När avsaknaden av ett handslag och en bit tyg över huvudet får folk att blint yra om att: Detta hör inte hemma här! Åk hem om ni vill leva så! Hur ska vi kunna ha en seriös diskussion om islam med dessa förutsättningar?

Jag kräver verkligen inte att folk ska älska islam. Däremot kräver jag att folk får leva som de vill förutsatt de följer svensk lag. Mig veterligen står det inte i någon lagtext att det är förbjudet att avstå från handskak...

torsdag 6 november 2008

"Kamaal the Abstract"


Det kan inte undgått någon att det den 4e november hölls presidentval i USA. Att Barack Obama blev vald är stort och har väckt många starka känslor hos mig och miljontals andra världen över. Jag tänkte dock i detta blogginlägg skriva om något annat som hände denna historiska dag – Q-Tip (aka Kamaal the Abstract) släppte sitt efterlängtade album, The Renaissance. Naturligtvis har det inte samma tyngd som ett amerikanskt presidentval men för oss gamla A Tribe Called Quest-fans är det nog så stort.

1990 såg jag A Tribe Called Quest på Palladium i Stockholm (som förband agerade svenska Sons Of Soul). Det var en bra konsert. Jag var mitt uppe i min ”hiphop-period” och Native Tounges var det som gällde. Vida byxor, stora tröjor, märklig frisyr och en stor Afrika-medaljong hängde som oftast på mitt bröst. Jag var mitt uppe i en hyfsat bra boxningskarriär så mitt självförtroende var ganska så mycket större än vad det är idag…

Efter konserten gick Q-Tip och de andra i gruppen genom publiken och jag minns att jag klappade honom på axeln och tackade för en bra konsert. Ett stort ögonblick. Två år senare hade jag lämnat hiphop-världen och sökt mig allt djupare in i soulen och jazzen. Det kan jag tacka A Tribe Called Quest för.

Nu är denne Q-Tip tillbaka med ett nytt album. Vi har väntat länge. The Renaissance har fått bra kritik och Q-Tip är i fin form. Det har varit ett bra år för oss som vill ha våran musik med en stor dos soul. Erykah Badu släppte nytt i början av året, The Roots likaså. I början av hösten kom Raphael Saadiq med sin hyllning till Motown och 1960-talets soul och rhythm & blues. På den amerikanska valdagen släpptes som nämnts Q-Tips album och i december kommer Commons försenade släpp.

PS: "Valnatten" följde jag med en stor mängd kaffe och samlingen från den legendariska Wattstax-konserten från 1972 spelandes i bakgrunden. En angenäm upplevelse.

måndag 3 november 2008

En svart diamant...

...lyser upp i höstmörkret.



Angolansk-portugisiska Buraka Som Sistema har precis släppt sitt debutalbum Black Diamond (de har tidigare gett ut en EP, From Buraka to the World). Albumet har varit efterlängtat och jag hoppas de återvänder till Sverige för en spelning.

Halal-TV

Ikväll sänds i SVT ett redan omtalat och omdebatterat program kallat Halal-TV. Jag kommer inte titta ikväll utan kommer istället befinna mig på Söderstadion för att se Bajen knäppa Malmö FF på näsan. Men programmet går säkert i repris så jag får nog chans att ta del av innehållet vid ett senare tillfälle.

Det som intresserar mig mest angående programmet är alla kommentarer och den kritik som framförts - innan någon sett ett avsnitt! Varför inte luta sig tillbaka i TV-soffan och se ett eller två avsnitt innan man plockar fram motorsågen? Kanske är programmet skit? I såna fall bestämmer jag mig det efter att ha sett det...precis som jag avgör efter matchen ikväll om den var dålig eller bra...

Det talas väldigt ofta i media om att islam som religion ska kunna kritiseras och granskas. Javisst! Bra så. Men hur ska islam kunna granskas och kritiseras när den så sällan får komma till tals (i väst)? Att tre unga muslimska kvinnor med uttalad tro kommer till tals är väl bara bra för en framtida debatt om islam?

fredag 24 oktober 2008

"idioten"



Erich Heckel Roquairol

söndag 12 oktober 2008

lördag 11 oktober 2008

M.L.G.

Malik Lamin G. 1971-2002

Vila i frid, storebror. Saknaden av Dig är stor. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig.

fredag 3 oktober 2008

"50 år av fattigdom"


"Travail, Justice, Solidarité"

Guinea (Conakry) firade igår, den 2e oktober, 50 års självständighet från Frankrike. Det är värt att uppmärksammas, åtminstone med en blogg från min sida. Guinea är ett land med en mycket stolt historia och tradition. Det är ett land som intresserar mig mycket och som jag genom min fars rötter känner släktskap med.

IRIN och BBC har artiklar om firandet.

torsdag 2 oktober 2008

Disco i underjorden


Har bytt från spårvagn till tunnelbana. Står numera och trängs med andra stockholmare medan pulsen höjs och ångesten kryper sig på. Min medicin för detta, min balsam för min själ är att fly in i Philadelphia Soul och Marvin Gayes 1970-tals album. Det är en värld jag känner mig trygg i och som alltid får mig att må bra.

Just nu är I want you mitt favoritalbum med Gaye. Soft funk eller själfylld disco. Passar perfekt i tunnelbanan. Efter en halvtimme med I want you i hörlurarana kliver jag upp ur tunnelbanan med ett pilskt leende. Då gör det inget att det regnar och är kallt...

onsdag 1 oktober 2008

OM i Madrid

Förra året gjorde jag två längre resor. Båda gick till Marseille. I den dynamiska hamnstaden i södra Frankrike käkade jag fantastisk kebab, drack en massa pastis och såg naturligtvis på fotboll. Jag vill dit igen.

Olympique de Marseille möter Atlético Madrid ikväll och det är en mycket intressant match. Jag har ingen pastis hemma utan får nöja mig med folköl eller något annat. OM har inte vunnit på fem matcher så enligt mina beräkningar är det dags för en skön bortavinst i Madrid.

måndag 29 september 2008

Sweet soul music


Höstens soulplatta.

måndag 22 september 2008

torsdag 4 september 2008

En enkel till STHLM, tack.

Jag har nu lämnat Göteborg för att prova lyckan i Hufvudstaden. Det känns lite vemodigt. Jag kommer att sakna Järntorget och Andra Långgatan, Majorna och Röda Sten, Restaurang Klaras och den lilla skivaffären där jag brände mina pengar på CD-skivor från Senegal, Mali och Algeriet. Mest av allt kommer jag sakna alla vänner jag träffat genom åren.

Jag bodde i Göteborg som barn och det var lite som att komma hem när jag flyttade dit för snart 4 ½ år sedan. Åren i Göteborg har passerat förbi i expressfart och jag har haft väldigt kul där, väldigt kul. Men nu är den tiden förbi och det är dags blicka framåt.

Göteborg känner kanske ingen sorg över mig men jag kommer definitivt sakna Sveriges baksida.

måndag 18 augusti 2008

Det svänger...

...om Bajen. I fredags utspelade sig en mycket märklig tillställning framför mina ögon. Jag satt på en pub i centrala Malmö och kollade på Bajen vs Gais. Bajen spelade brallan av Gais och gjorde relativt enkelt 2-0. Sen spelade Gais brallan av Bajen och matchen slutade 2-4 i Gais favör. Lika bra att använda den gamla trötta klyschan att "det svänger om Bajen".

Liten tröst är ändå att l'OM tvålade till Auxerre med 4-0 i hemmapremiären på Stade Vélodrome i Marseille.

torsdag 14 augusti 2008

Fredagsmatch


Imorgon tar Bajen emot Gais på Söderstadion vilket är extra spännande eftersom det är fredagskväll. Bajen ska således röka Makrill som start på helgen. CD är tillbaka från sitt OS-äventyr och jag hoppas på minst ett inhopp från jänkaren. Bajen har en fin svit utan poängtapp och enligt mina egna beräkningar ska den inte brytas imorgon.

Men jag ska erkänna att jag är nervös. Efter drygt fyra år i Göteborg kommer jag snart lämna staden och flytta till Stockholm. Jag vill kunna göra det med rakrygg och inte med skam i blicken vilket jag kommer ha om Gais snubblar sig till en vinst mot Bajen.

onsdag 13 augusti 2008

Umbabarauma

Ponta de Lança Africano (Umbabarauma)

Jag har inte den här bloggen för att framhäva mig själv men idag levererade jag i Korpen. Det måste uppmärksammas! Hängde två kassar varav ett var en nick. Tyvärr hämmas jag fortfarande av ömmande hälsenor men målen var som alvedon mot smärtan.

Hur gick matchen? Vi förlorade...


(bilden tagen vid ett annat tillfälle)

Framåt l'OM!


Säsongen i Ligue 1 började med ett målkalas för Olympique de Marseille. 4-4 borta mot Rennes. Jag ser fram emot en ny säsong och hoppas l'OM kan vara däruppe i toppen och kriga om guldet. Förhoppningsvis kommer jag att kunna vara på plats i år igen och se matchen mot ärkerivalen PSG och kanske någon CL-match (var nere två gånger förra året och såg matcherna mot PSG och Liverpool).

Ikväll väntar norska Brann borta i CL-kvalet.

måndag 11 augusti 2008

Buraka Som Sistema

Way Out West-festivalen i Göteborg är över och jag satt hemma och drack kaffe istället för att vara på den. Det enda som irriterar mig är att jag missade Buraka Som Sistema från Portugal/Angola.

fredag 8 augusti 2008

Mauretanien


Få människor i Sverige känner till det västafrikanska landet Mauretanien. Det är ett mycket intressant land som ligger på gränsen mellan Nord - och Västafrika. Befolkningen består av maurer (araber/berber) och olika västafrikanska folkgrupper som wolof, tukulor, och soninke. 99 % av befolkningen är muslimsk och lagen är en blandning av sharia och fransk civillagstiftning.

Förrutom diverse problem med torka (landet består till stor del av öken) och spänningar mellan olika folkgrupper, har landet en lång tradition av militärkupper. De första fria presidentvalen, sedan frigörelsen 1960 från Frankrike, skedde så sent som 2007 då Sidi Ould Cheikh Abdallahi valdes till Mauretaniens president.

För två dagar sedan, den 6e augusti avsattes reformvänlige Abdallahi i en coup d'etat genomförd av militären. I ett uttalande så hävdade militären att det inom en snar framtid kommer att bli ett nytt presidentval. Mycket tråkig utveckling!

Daby Toure "Mi Malama", parisbaserad artist från Mauretanien.

tisdag 5 augusti 2008

En uppenbar känsla av blues


Semestern är över. Det är regn och grått. Jag har fått en fin gammal gäst på besök. Vi kan kalla gästen för Blues.

onsdag 16 juli 2008

Mera bröd...och kaffe


The Action 13 "More Bread to the People"

Dynamic Africana

Det är bara att erkänna, nigeriansk funk och afrobeat från 70-talet är något av det svettigaste som finns. Feta basgångar som skulle kunna sänka en jamaikan, smattrande percussions som får kubaner och brassar att rodna och en "larger than life" attityd i klass med New Orleans - The Big Easy.


Dynamic Africana "Igbehin Lalayo Nta"

tisdag 15 juli 2008

Angolas själ


Under VM i fotboll 2006 fanns det en match som intresserade mig lite mer än andra matcher. Angola vs Portugal. De båda lagen hade fem år tidigare mötts i Lissabon, i en match som avbröts när det stod 5-1 till Portugal. Då hade det övertända Angola, fyra spelare utvisade och en skadad. I VM 2006 höll sig angolanerna betydligt lugnare och matchen slutade 1-0 till Portugal efter ett tidigt mål av Pauleta. Trots att Angola gjorde en fin match var jag mycket besviken över detta resultat. Politik och fotboll hör inte ihop säger de flesta men att få se den forna kolonialmakten få stryk av de koloniserade är vackert. Angola får förhoppningsvis fler chanser till revanch.

1975 blev Angola självständigt från Portugal efter ett långt frihetskrig (1961-1974). Under dessa år producerades fantastisk musik i Angola. Den fascistoida Salazarregimen i Portugal hade sedan 60-talet försökt utföra "västifiering" av den angolanska kulturen och uppmanat portugiser att bosätta sig där. Det har satt spår i Angolas kultur, inte minst i musiken. Den urbana angolanska musiken som växte fram syftade till att motstå assimilation in i den portugisiska koloniala kulturen. Musiken blev ett viktigt motståndsvapen.

Musiken på samlingen Soul of Angola kommer från just denna tidsepok. Det är revolutionär och stolt musik. Sprudlande optimism blandat med en stor dos melankoli som är så typisk i de lusofoniska länderna i Afrika (Kap Verde, Guinea-Bissau, São Tomé och Príncipe, Angola och Mocambique). Samlingen har gått varm hos mig de senaste åren och den rekommenderas varmt. Jag är man nog att erkänna att ögat fuktas en aning när jag hör de vackra och melankoliska lamentos som finns på albumet. Det finns även en stor dos musik i en stil som kallas semba-rumba. Här är ett smakprov:

Artur Nunes "Mana"

Sympathy for the Devil


1968 kom den berömda låten med The Rolling Stones, "Sympathy For The Devil". Världen stod i brand, Vietnamkrig, King - och Kennedymord, raskravaller. Mick Jagger påtog sig, i och med denna sång, rollen som självaste "Lucifer" med uppgift att förföra och förleda.

Populärmusiken hade sedan länge blivit sammankopplad med djävulsdyrkan. Blues och rock var "djungelmusik" och lyssnade man på detta var man en förlorad själ.

Kristendomen introducerades i Demokratiska republiken Kongo mot slutet av 1800-talet. Ivriga missionärer vände sig mot den lokala kulturen och religionen. Konstverk förstördes och den traditionella musiken ansågs vara "satanisk". I dagens Kongo frodas den traditionella musiken i städerna, där kyrkans makt inte är lika stor. Congotronics var ett projekt som inleddes för några år sedan av några belgiska eldsjälar. Det har släppts tre CD-skivor (och en live-CD) i serien Congotronics, och jag har i ett tidigare blogginlägg berättat om detta projekts betydelse för en intensiv helg i Malmö för några år sedan.

Kasai Allstars heter bandet som ny fått chansen släppa sitt debutalbum In the 7th moon, the chief turned into a swimming fish and ate the head of his enemy by magic. Det är en fantastisk debut. Lika bra som de tidigare släppen i serien. Kasai Allstars spelar just en sådan traditionell musik som använts inom ritualer och som av missionärer och andra djupt troende kristna blivit stämplad som "satanisk" och "primitiv". Bandet består av uppemot 25 medlemmar som representerar de olika folkgrupperna i Kasaiområdet, men de är baserade i Kinshasa. Musiken är elektronisk, monoton, högljudd, modern och traditionell. Distade elgitarrer möter elektrifierade likembes (tumpianon) över ett massivt trummande.

Islam och kristendomen har sedan religionerna introducerats på den Afrikanska kontinenten sett ner på eller försökt rensa bort mycket av den traditionella religionen i Afrika. De afrikanska religionerna har setts som "primitiva" eller "satanistiska". Jag känner dock inte till att några afrikaner har gett sig av till Europa eller Arabvärlden med uppgift att omvända själar till afrikansk religion. Inte heller har afrikaner, i religionens namn, tagit sig till Europa eller Arabvärlden för att hämta slavar...

lördag 12 juli 2008

Semester


Då var det dags för lite välbehövlig semester. Rakhyveln läggs på hyllan, sandalerna plockas fram och det ultimata semester-soundtracket måste sammanställas.

onsdag 9 juli 2008

Den brune punkaren och Niggy Tardust


Idag fick jag ett paket betong av posten. Trickys (den bruna punkaren från Knowle West i Bristol) och Saul Williams senaste alster. Trickys album är just en hyllning till sina rötter i Knowle West medan Sauls album kom i slutet av förra året men då var den endast tillgäng på nätet. Nu är den även utgiven på CD och LP.

Det känns ganska passande att jag fick båda albumen samma dag. Det är mycket elgitarrer, mörka tongångar, dova rytmer och allmänt knas. Punk, hip-hop, dub, blues och elektro i en skön gröt. Det finns redan rescensioner av både Knowle West Boy och The Inevitable Rise And Liberation Of Niggy Tardust ute på nätet så jag ska inte komma med ännu en.

Det är därför mer intressant att diskutera kring två sådana artister som Tricky och Saul Williams som tänjer på både de musikaliska och visuella gränserna. Även år 2008 finns det föreställningar om hur en svart artist ska låta och se ut. Inte minst här i Sverige (det här är en känsla jag har och inget jag baserar på empiriska studier). Ni kan den där storyn sen tidigare...svart musik ska vara autentisk och helst inte röra sig utanför ramarna för vad som anses vara...svart musik. Det finns givetvis undantag, Jimi Hendrix och Prince är två bra exempel på artister som luckrat upp gränserna mellan svart och vit.

Jag är inte helt oskyldig själv dock. Jag är också fast i kategoriseringen av musik, människor och kulturer. Det blir så när man blev kallad negerboll eller lakritstomte som barn under 80-talet eller möttes av ett öldoftande "go home" i början av 90-talet. Min annorlundahet är del av den jag är...på gott och ont...

Artister som Tricky och Saul Williams kan inte ändra på detta. Hur bra, spännande, annorlunda och intressant deras musik än må vara så kan inte de ändra på hur vi stoppar in musik och människor i kategorin svart eller vit. Det är ledsamt men vi får nog leva med det ett bra tag till...Jag ligger dock inte och grinar över detta nattetid utan det är mer som en vag irritation. Lite som en finne i röven.

Låt oss greppa varandras händer och gemensamt sjunga We shall overcome...sen lyssnar vi på Tricky och Saul och boxas lite...

söndag 6 juli 2008

En udda helg

Det är söndagkväll och en lite udda helg är över. Bruce Springsteen har skapat masshysteri i stan och det är ganska skönt att cirkusen har åkt vidare. Jag bor nära Ullevi så jag har inte kunnat undgå The Boss. Givetvis fick han högsta betyg i de svenska tidningarna och givetvis var konserterna i Göteborg bättre än på andra ställen på denna jord. Allt är således som det ska vara...är folk glada är även jag det (för det mesta).

Igår var jag på en väldigt kul gambiansk fest ute i Angered. Gled in vid 2-tiden och hem vid 5-tiden...Gambian time. DJn spelade bara bra mbalax och det finns ingen bättre musik. Önskar det vore lättare få tag på mbalax här i Sverige men tyvärr släpps bara de stora namnen här. Det får bli ett besök till Serre Kunda (Gambia) och Dakar (Senegal) i höst-vinter. Kassetter regerar där och det är lite magiskt över det.

tisdag 1 juli 2008

Serigne Fallou


Ndongo Lô (1975-2005) - "Serigne Fallou"

Jerijeff Ndongo Lô - rahimahu Allah

Médine


Médine aka Mehdi Zaouiche från Le Havre, Frankrike.

"Don't Panik"

Befann mig i Marseille i vintras och åkte hem två dagar innan Médine skulle lira där. Lite irriterad över det. Det är inte nyskapande hip-hop men han har skön stil och bra budskap.

söndag 22 juni 2008

En kopp kaffe med Black Moses


Midsommarhelgen är över och jag spenderade hela söndagen med att dricka mängder med kaffe och lyssna på Isaac "Black Moses" Hayes. Kan sällan bli bättre än så.

Ny vecka väntar imorgon och för mig gäller det att mentalt förbereda mig för Erykah Badu på Berns i Stockholm. Det blir en upplevelse. Lite längre fram i juli hägrar semester men först nu lite Black Moses hemma och sen ta tåget upp till Hufvudstaden för en kosmisk dejt med Badu.

onsdag 11 juni 2008

Clandestinofestivalen

Nu på fredag är det dags för Clandestinofestivalen på Storan i Göteborg. Jag har varit på den tidigare och det är en oftast mycket intressant och kul festival. I år ser jag fram emot Konono no1 från Kongo, som har varit ett favoritband de senaste åren, och fantastiske Bassekou Kouyate från Mali. Det ska även bli kul att se den amerikanske mikrofonpoeten Amir Sulaiman.

torsdag 5 juni 2008

Tankar kring EM och saknaden av Zizou

Det är dags för de europeiska mästerskapen i fotboll. EM står i farstun och påkallar vår uppmärksamhet. Jag har personligen inte tänt till än. Febern har inte infunnit sig. Har det med ålder att göra? Tror inte det. Det är snarare en känsla av mättnad. På 80-talet och tidiga 90-talet visades inte lika mycket toppfotboll på TV. Numera kan man se stora matcher varje dag. Man får också känslan av att klubblaget är viktigare för många spelare än vad landslaget är.

Jag har alltid haft en ambivalent inställning till det svenska landslaget i fotboll. Olikt vissa av mina vänner så brinner jag inte för de blå-gula. Detta har väckt irritation i min omgivning. Men jag kan inte rå för det. Passionen för laget finns inte där. Jag blev vuxen i en tid då Lasermannen härjade, Ny Demokrati plockade röster och Ultima Thule låg på listorna. Detta fick mig, en son av en afrikansk invandrare, att vända ryggen åt bl.a. det svenska landslaget i fotboll. Det är först nu, flera år senare, jag kunnat känna glädje över framgången 1994. Då hejade jag på Kamerun och Brasilien. VM 2002 var jag glad över Senegals vinst mot Sverige vilket fick en del i min omgivning att gå i taket. Fotboll och identitet är blodigt allvar.

Sverige ska spela EM och jag deltar inte riktigt i festen. Vinster för de blå-gula kommer att glädja mig men jag kommer inte delta i någon kollektiv yra och jag kommer inte hjula nedför Avenyn. Jag tror och hoppas på att Frankrike kan upprepa framgången i EM 2000 då de knep guldet framför ögonen på italienarna i en mycket spännande final.

Det finns dock en person som jag kommer sakna i årets EM och det är eleganten Zinedine Zidane. Zizou har varit med sedan 1996 i varje slutspel, EM som VM (1996, 1998, 2000, 2002, 2004 och 2006). Han la skorna på hyllan efter finalen i VM i Tyskland 2006. Jag är emot våld, på och utanför plan, men i det ögonblick han skallade italiens Marco Materazzi och fick rött kort blev han en legend i mina ögon. I sin sista match, en VM-final, gör han först ett fantastiskt straffmål. Sedan hamnar han i dispyt med pajasen Materazzi och blir utvisad efter en skallning. Det är briljant. Ängel och djävul i samma match, i sin sista match. Magiskt.

Kritik mot Zidane har funnits. Mot att han inte talat ut mer om sina rötter, sin identitet och vem han är. Men varför skulle han göra det? Han är en enkel kille från La Castellane (i Marseille) som gillar lira boll och inte prata politik. Det räcker så.

I dagens Franska landslag finns tre spelare som mer påtagligt symboliserar "les beurs", fransmän med nordafrikanska rötter. Det är Samir Nasri från Marseille och Karim Benzema från Lyon. Kan någon av dom fylla luckan efter Zizou eller skapa sig en egen identitet i landslaget? Det återstår att se.

Avslutningsvis kan jag med skadeglädje konstatera att jag slipper se engelsmännen i detta EM. De kan uppenbarligen inte spela tillräckligt bra fotboll och det är enormt skönt att slippa se bilder på lads i bar överkropp som hinkar öl och sjunger Rule Britannia. Det finns säkert många anglofiler därute som är oerhört besvikna över att inte England är med. Det är rätt åt er.

lördag 24 maj 2008

Rumba i solen


Det finns de som brinner för schlager och det finns de som brinner för senegalesisk mbalax och kongolesisk rumba. Idag agerar jag sur gubbe (jag fyller 35 idag) och gör en liten attack mot alla schlagerälskare. Till hjälp tar jag rumbafarbröderna i kongolesiska Kékélé. Fantastisk musik med sång på lingala och spanska ("Ba Kristo").

Kékélé "Mace" och "Ba Kristo"

söndag 11 maj 2008

Centralamerikansk melankoli


Ett av de bästa albumen förra året (2007) kom från det i musiksammanhang relativt okända landet Belize. Musiken har sin rot i Garifunafolkets sånger och traditioner - ett folk vars kultur är en blandning av västafrikansk kultur och ursprungskulturen i Centralamerika. Andy Palacio som låg bakom albumet gick tragiskt bort i början av detta året. Än mer tragiskt med tanke på det fantastiska mottagandet albumet Wátina fick internationellt. Legenden från Belize fick till slut sitt välförtjänta genombrott men Chefen däruppe hade andra planer fär Palacio. Wátina blev således hans testamente till omvärlden och det är både vackert och sorgligt.

Garifunamusiken bär ekon av både Centralamerika och Västafrika och är stundtals melankolisk. Språket är också en spännande blandning av två kontinenter.

I år kom något av en uppföljare till Wátina. The Garifuna Women's Project med skivan Umalali. Musiken är lika fantastisk och kanske har redan årets skiva släppts? (i hård konkurrens med Toumani Diabates The Mandé Variations)

Andy Palacio & The Garifuna Collective "Miami"

The Garifuna Women's Project "Mérua"

onsdag 7 maj 2008

Franska nerver

Två omgångar av Ligue 1 återstår och nu gäller det för ett antal lag att hålla koll på sina nerver. Det är oerhört spännande. I botten fajtas Paris Saint-Germain om att hålla sig kvar i franska ligan. I toppen har Bordeaux knappat in på Lyon samtidigt som Nancy och Olympique de Marseille brottas om en tredjeplats vilket innebär kval till Champions League.

Personligen anser jag det vore skoj om Lyons prenumeration på franska titeln kunde brytas och att Bordeaux kan knippa guldet. Och sen att Marseille åter igen får uppleva CL-fotboll kommande säsong, för det krävs som sagt en tredjeplats. Jag vill också att PSG håller sig kvar för just matcherna mot l'OM är de mest laddade i hela Frankrike.

Allez l'OM!

tisdag 6 maj 2008

Nigeriansk fuzz, funk och disco





- Nigeria Special: Modern Highlife, Afro-Sounds & Nigerian Blues 1970-6
- Nigeria Disco Funk Special: The Sound of The Underground Lagos Dancefloor 1974-1979
-Nigeria Rock Special: Psychedelic Afro-Rock & Fuzz Funk in 1970's Nigeria


Det räcker med att höra namnen på dessa nigerianska samlingar för att intresset ska infinna sig direkt. Den förstnämnda är en dubbel, de andra två enkel-album. Tre samlingar fullproppade med obskyr, vansinnig, magisk och elektrisk nigeriansk funk, disco och rock från 1970-talet. Ett årtionde då optimismen i Nigeria var stor. Det hörs.

Jag gillar attityden som genomsyrar musiken. Det är väldigt tajt rytmiskt. Mycket percussion, en hel del kaxiga och ettriga elgitarrer och en stor dos elorglar. Ljudkvalitén är också mycket bra för att vara västafrikanskt 70-tal.

Jag har en väldigt stor passion för västafrikansk musik från framförallt 1970-talet - "Gyllene Eran". De senaste åren har varit rena drömmen för mig med åtskilliga samlingar utgivna med musik från Benin, Togo, Nigeria, Ghana, Senegal, Guinea och Mali. Samlingar som ofta är väldigt snyggt utformade med mycket information om artisterna och musiken. Det är inte så bra för min plånbok med alla dessa samlingar men däremot för min själ.

Jag får en stark lust att ta en lång trip som tar mig till Lagos, Dakar, Conakry och Accra. Kanske gräva lite i skivbackar själv...

The Hykkers "I want A Break Thru'"
Mono Mono "Kenimania"

måndag 7 april 2008

Memphis, soul och fotboll


Memphis 70 The city's funk and soul in the decade after Otis 1968-1978

För mig är bra fotboll detsamma som soulmusik och afrobeat. Inför en bortamatch laddar jag helst med lite Memphis soul, ibland Chicago soul. Vankas derby kan jag t om plocka fram lite New Orleans funk för att komma i rätt sinnesstämning. När jag såg l'OM ta sig an PSG förra året hade jag proppat min MP3-spelare full med Staxklassiker och en del skön psykedelisk afrobeat från Ghana och Nigeria. På planet ner till Marseille slumrade jag till tonerna av The Soul Children och Bar Kays. Behöver jag säga att den matchen blev en perfekt upplevelse?

Det släpps stora mängder samlingar med obskyr soul, funk och afrobeat numera. Andra letar upp godbitarna åt mig och jag behöver endast surfa på nätet, trycka på "köp" och snart knackar brevbäraren på min dörr med ett paket knastrig soul - levererat med kärlek.

PS: Vissa lag är mer kärlek och soul än andra lag. Jag talar naturligtvis om Bajen och l'OM.