söndag 11 maj 2008

Centralamerikansk melankoli


Ett av de bästa albumen förra året (2007) kom från det i musiksammanhang relativt okända landet Belize. Musiken har sin rot i Garifunafolkets sånger och traditioner - ett folk vars kultur är en blandning av västafrikansk kultur och ursprungskulturen i Centralamerika. Andy Palacio som låg bakom albumet gick tragiskt bort i början av detta året. Än mer tragiskt med tanke på det fantastiska mottagandet albumet Wátina fick internationellt. Legenden från Belize fick till slut sitt välförtjänta genombrott men Chefen däruppe hade andra planer fär Palacio. Wátina blev således hans testamente till omvärlden och det är både vackert och sorgligt.

Garifunamusiken bär ekon av både Centralamerika och Västafrika och är stundtals melankolisk. Språket är också en spännande blandning av två kontinenter.

I år kom något av en uppföljare till Wátina. The Garifuna Women's Project med skivan Umalali. Musiken är lika fantastisk och kanske har redan årets skiva släppts? (i hård konkurrens med Toumani Diabates The Mandé Variations)

Andy Palacio & The Garifuna Collective "Miami"

The Garifuna Women's Project "Mérua"

3 kommentarer:

vajlan sa...

Vad sjukt, han på första skivan ser ju precis ut som Abdou Guite Seck!

ibou sa...

Hmmm det har jag inte tänkt på.

pärlbesatt sa...

http://www.viasfera.org/arxius/img335.jpg

http://www.orange-info.sn/cobranding/loisirs/images/abdou_acc.jpg

http://www.seneweb.com/music/artists/images/abdou-guite-s-console.jpg

kunde inte låta bli...