Emotional Rescue

Är hos min mor över jul och går igenom min gamla vinylsamling. Hittade bland annat den här sköna Stonesklassikern där Jagger levererar en imponerande falsettsång.

Parliament

 Firar kommande julledighet med en dos Parliament. Let's get it on!

Our Latin Thing (Nuestra Cosa)

Gillar man salsa bör man kolla in denna intressanta dokumentär från en konsert med The Fania All-Stars på Manhattan 1971. Grym musik och ett spännande tidsdokument från New York och "nuyorikansk" identitet.

Filmen Play

Min vän Hynek Pallas skriver här intressant och utförligt om den omtalade och kontroversiella filmen Play.

Mombasa

EM-lottningen

Kommande sommar spelar Sverige EM-turnering i herrfotboll. Gruppspelet, för Sveriges del, avgörs i Ukraina. Motståndare är just värdnationen Ukraina samt Frankrike och England. En härlig grupp och tuff utmaning. Det blir svårt men inte omöjligt. Ukraina har jag inte så bra koll på just nu men hemmanationerna brukar göra bra turneringar. England har Sverige haft ett väldigt bra facit emot de senaste 45 åren även om engelsmännen vann i träningsmatchen häromveckan. Frankrike känns svårbedömda. Fantastiska fotbollsspelare på de flesta positioner i laget, men bortsett från VM 2006 så har de alltsedan 2000 haft oerhört svårt att prestera i mästerskapen. Bortsett från Sveriges matcher så kan fajten mellan engelsmännen och fransmännen bli en klassiker.

Neutralt sett så är "dödens grupp" mest intressant: Danmark, Portugal, Holland och Tyskland! Danskarna lär fälla en tår över lottningen men samtidigt så kan våra grannar lira fotboll och de är ofta bra i turneringar. Det ska bli oerhört kul att se matchen mellan Holland och Tyskland (Erik Niva skriver om den matchen i Aftonbladet).

Jag ser verkligen fram emot sommarens EM-turnering. Vilka vinner? Jag väljer att citera den gamle skyttekungen Gary Lineker: Fotboll är en sport som spelas i 90 minuter. Sedan vinner Tyskland.

Sweet

Seun Kuti i Köpenhamn

Ikväll styr jag kosan mot Köpenhamn för att se Seun Kuti (son till afrobeatlegenden Fela Kuti) spela i Köpenhamn.

Soul från "Övre Volta"

Bambara Mystic Soul - The Raw Sound of Burkina Faso 1974-1979. Djup voltaisk soul och sahelisk salsa från Burkina Faso - "de hedervärda männens land". Återigen får jag lyfta på hatten för Analog Africa, skivbolaget som grävt fram musiken på denna fina samling.

Another Perfect Day

Upplevde stor dramatik i Ängelholm under eftermiddagen igår när Bajen med matchens sista spark undvek en jobbig kvalplats i Superettan. En jobbig säsong är nu över. Hammarby bet ihop och vann de två sista matcherna. Vi fixade det!

När jag kom hem efter matchen drog jag på Motörheads underskattade klassiker från 1983 - Another Perfect Day. En perfekt avslutning på en perfekt dag.

Skit i tabellen, Bajen bäst ändå!

En bok om svensk metal

Har precis läst reportageboken "Blod eld död - En svensk metalhistoria" av Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg. Det är en mycket intressant (och kul) bok, men också skrämmande. Författarna lägger fokus på de hårdare varianterna av metal såsom death metal och black metal. De intervjuar bandmedlemmar och de centrala gestalterna inom metalscenen.  I intervjuerna blandas misantropi, satanism, ondska (fejkad eller riktig) med roliga anekdoter från konserter och turnéliv.

Min egna relation till hårdrock och metal började på 80-talet. Det var både hårdrocken från 70-talet som jag gillade (och gillar), Thin Lizzy, Deep Purple, AC/DC, Rainbow, Motörhead och naturligtvis Black Sabbath, men också 80-tals band som Iron Maiden, Dio och Mötley Crüe. Den enda kontakt jag hade med thrash och black metal var genom Metallica, Anthrax och Venom (tröttnade fort på de sistnämnda för jag ansåg de var så j-a usla). Jag samlade på tygmärken, hade nitarmband och jeansjacka med Kiss-ryggmärke (Destroyer). Istället för långt hår hade jag afro. Jag svor lite över att jag inte kunde headbanga så håret for omkring, men jag vann istället plus-poäng på att jag liknade Lynott och Hendrix. Mot slutet av 80-talet upptäckte jag även reggae och det är just hårdrock och reggae som formade mig som mest under min uppväxt.

Läs Strages krönika om boken.

Nu stopt het!

Expressen skojar till det inför dagens fajt mot Holland. Nu stopt het! lyder deras hälsning till det holländska laget. Vi får se. Holland bjöd kanske inte på totaalvoetbal mot Sverige förra hösten, men det var en rejäl överkörning. En arrogant holländsk örfil på ett naivt svenskt lag. Matchen kommer se annorlunda ut ikväll. Holland är redan klara för EM. Sverige blir klara om de vinner (oavgjort kan räcka). Sverige har hemmaplan. Jag hoppas på en grym inställning från de svenska spelarna och sen får vi se hur långt det räcker. Zlatan är avstängd och det kvittar för mig. Jag är ganska trött på hans tjuriga stil och nu får andra spelare chansen att kliva fram.

Vinner Sverige ikväll firar jag med några Grolsch. Skål holländare!

Skräll i kvalet

Det blev en dramatisk slutomgång i kvalet inför de Afrikanska mästerskapen 2012 (mästerskapen delas mellan Ekvatorialguinea och Gabon).

Gambia lyckades inte kvalificera sig denna gången heller. Väldigt tråkigt med tanke på att de hamnade i en relativt enkel grupp och fick fajtas med Burkina Faso och Namibia. Grannlandet Senegal är dock klara för mästerskapen och min tumme hålls för det laget.

Kvalet har stått för några praktskrällar: Nigeria blev utslaget av Guinea (Conakry). Det är både kul att Guinea lyckades välta giganterna i Nigeria, men också tråkigt att ett av Afrikas (på pappret) bästa lag inte är med. Även storfavoriterna Kamerun och Egypten (trefaldiga regerande mästare) är ute. Sydafrika tog sig inte heller till mästerskapen efter en praktskandal där laget inte hade riktig koll på reglerna..Istället vann Niger den gruppen och är för första gången med. Grattis! 

Värt att notera är även Grupp C som Zambia vann och där Libyen tog andraplatsen och i kraft av bästa tvåa kvalificerade sig till mästerskapen. Med tanke på kriget i Libyen är det naturligtvis en bedrift.

Samtliga kvalificerade lag: Ekvatorialguinea, Gabon, Angola, Botswana, Ghana, Guinea, Elfenbenskusten , Libyen, Mali, Niger, Senegal, Tunisien, Zambia, Burkina Faso, Marocko och Sudan.

Darkness

Det är dags för höst, mörker och neddragna persienner. Soundtrack till misären: Darkness on the Edge of Town.

Mannen från Guyana

Kikar på två konsert-DVDs av guyana-födde Eddy Grant. En är inspelad i Buenos Aires 1982 och den andra i Havanna 1986. Eddy Grant framstår som en mycket sympatisk man. Han är riktigt vass live. En sorts "Miami Vice-version" av Bob Marley. Hitsen är många, "Walking On Sunshine", "Living On The Frontline", "Electric Avenue", "I Don't Wanna Dance", "War Party", "Killer On The Rampage", "Gimme Hope Jo'Anna"...ja ni hör. Bra riddims.

När jag ser Mr Grant dansa runt i sina dreadlocks minns jag när jag själv gled runt i såna lockar i mitten av 90-talet. Jag läste en hel del panafrikanistisk litteratur då. En av mina favoriter var (och är) Walter Rodney (1942-1980), även han från Guyana. Han skrev The Grounding with my Brothers, ett verk som har samma flow som Eddy Grants musik.

Det är något med Guyana.

Afrobeat rules!

För den som missade lördagskvällens dokumentär om Seun Kuti så kan den ses på SVT Play.

Seun Kuti lirar i Köpenhamn fredagen den 28 oktober - vi ses där!

En dos funk och disco från Haastrup

The World Might Fall Over - MonoMono by Soundway

Jag har spenderat veckan med ett knippe återutgivna album av nigerianskt ursprung. Give the Beggar a Chance, The Dawn of Awareness, Wake Up Your Mind och Black Goddess. Gemensam nämnare är afrobeat-legenden Joni Haastrup som har ett finger med i spelet på samtliga.

Haastrups band Monomono är något ojämna men när det är bra så svänger det rejält. Tänk progg med nigeriansk groove. När jag lyssnar på musiken får jag samma känsla som när jag lyssnar på progressiv jazzrock från slutet av 60 - början av 70talet. Långa låtar som flyter ut i jam. Afrocentriska texter, medvetenhet och hymner till Moder Jord. På soloalbumet Wake Up Your Mind från 1978 levererar Haastrup politiska texter till ljudet av riktigt tajt nigeriansk disco.

Soundtracket till Black Goddess (film från 1978) är det mest obskyra av dessa fyra album. Herbie Hancocks Headhunters möter TV-spelsmusik. En aning märklig mix, men stundtals jävligt bra.

Black Goddess (from Black Goddess 0ST) by Soundway

Living on the frontline

Blues brother

Damer och herrar...Cary Clark Jr! Riktigt jävla bra drag.

Prince, WoW!

Det var en bra WoW-festival i år. Prince var så fantastisk som jag hade hoppats på! Första timmen var han Jimi Hendrix eller Carlos Santana med fokus på gitarr, andra timmen var han Sly Stone med fokus på funk. Mmmm...han var Prince helt enkelt! Inledningen med 1999 var överjävligt bra. Merparten av materialet tog han just från 1999 och Purple Rain. Det gjorde han rätt i.

Jag har sett Prince 1987, 1988 och nu 2011. Det går naturligtvis inte att jämföra konserten i fredags med de jag såg i slutet av 80-talet. Mer än 20 år har gått (under Prince konserter 87 och 88 hade jag en märklig blandning av hockeyfrilla och afrofrisyr, trots det var jag nog coolare då än vad jag är idag...). Jag kommer dock ihåg exakt vilka låtar han lirade då och att jag blev lika berörd under "Purple Rain" som jag blev i fredags.

Bäst: "1999", "Cool" (gammal The Time-rökare), "Controversy"...och naturligtvis "Purple Rain".

DN
Expressen
Aftonbladet

Dirty Mind

prince dirty mind
- Watch more Videos at Vodpod.

Prince. I Göteborg. Ikväll.

Insurrection

Lyssnar på Linton Kwesi Johnson. Dub-poet extraordinär. På 80-talet kommenterade han genom sin musik kravallerna och upploppen i Brixton och orättvisorna i det brittiska samhället. Men det är andra tider nu. Vad ligger bakom det som händer i London idag? Nedskärningar, ökade klyftor, polisbrutalitet...eller ren och rå vandalism av huliganer?

DN
DN 2
SvD

Ghostpoet

Imorgon drar Way Out West igång. Den första dagen består av diverse klubbspelningar. Spökpoeten lirar på Lagerhuset. Ses där.

Duggregn

Efter tre veckors semester har jag återigen knäppt skjortan och tagit plats vid mitt skrivbord. Jag är åter i tjänst. När jag under måndagens morgon väntade på en spårvagn som skulle ta mig till min arbetsplats började det regna. Det kändes symboliskt. Slut på sol och semester.

Måndagen avslutades med att Hammarby förlorade, återigen, på hemmaplan. Jättarna i Ljungskile blev för svåra. Efter matchen samlades ett hundratal fans utanför spelaringången på Söderstadion. Jag vet inte vad de ville men de lär enligt uppgift ha varit upprörda. Igår läste jag om att Hammarby Fotboll, på sin hemsida, gått ut med en ursäkt för sin insats. Det är mycket märkligt. En ursäkt! Ljungskile må vara ett litet samhälle en bit ifrån Göteborg, men laget har vid några tillfällen visat sig vara ett bättre lag än Hammarby. Storlags-kostymen sitter dåligt just nu. Är det på grund av den hotfulla stämningen (inte första gången) utanför Söderstadion som fått Hammarby Fotboll att skriva att de skäms? Jag vet inte. Märkligt är det och jag kan inte komma på någon annan gång en idrottsförening bett om ursäkt för att de förlorat mot ett bättre lag.

Det ser ut som om Bajen kommer få kämpa för att hålla sig kvar i Superettan. Mina vänner som håller på Gais varnar för spel i div 1. De vet vad de talar om. De har varit där själva. Nu ligger Gais fyra i Allsvenskan, spelar Göteborgs bästa fotboll och minnena från Superettan och div 1 är just minnen. När jag flyttade ner till Göteborg hade Gais precis lyckats ta sig upp från div 1 och skulle börja lira i Superettan. Bajen slogs om topp-fyra placeringar. Nu är det i stort sett tvärtom. Det svänger snabbt.

AfroCubism på Trädgårn

Torsdagen den 18 augusti spelar musikprojektet AfroCubism på Trädgårn i Göteborg. Bandet består av musiker från Kuba och Mali. Kora, ngoni och balafon blandas med akustisk gitarr och guiro. Det här ser jag fram emot.

Alléz! Alléz! Socialgrupp tre!

Jag har precis läst Alléz! Alléz! Socialgrupp tre! av Robban Ljung, en gammal Bajenprofil. Boken handlar om hans tuffa uppväxt i Söderort och om hur han senare hittade gemenskapen inom Bajenklacken. Man behöver inte vara Bajensupporter eller ens fotbollsintresserad för att finna denna bok intressant. Det är en fin skildring av hur man kan ta sig igenom en trasslig och tuff uppväxt och bli en vinnare. Boken är också en påminnelse om hur det var att vara fotbollssupporter på 80-90 talet. Idag ser fotbollskulturen i Sverige annorlunda ut.

För oss Hammarbyare är det också en påminnelse om att livet som Bajensupporter långt ifrån varit lätt. Något som tål att tänkas på nu när vi brottas mot lag som Värnamo, Brage och Ljungskile i Superettan.

Forza Bajen!

Tufft kval väntar för Gambia

Afrika (5 lag till VM)
Grupp A: Sydafrika, Botswana, Centralafrika, Somalia/Etiopien
Grupp B: Tunisien, Kap Verde, Sierra Leone, Ekvatorial Guinea/Madagaskar
Grupp C: Elfenbenskusten, Marocko, Gambia, Chad/Tanzania
Grupp D: Ghana, Zambia, Sudan, Lesotho/Burundi
Grupp E: Burkina Faso, Gabon, Niger, Sao Tome e Principe/Kongo
Grupp F: Nigera, Malawi, Seychellerna/Kenya, Djubouti/Namibia
Grupp G: Egypten, Guinea, Zimbabwe, Comoros/Mosambique
Grupp H: Algeriet, Mali, Benin, Eritrea/Rwanda
Grupp I: Kamerun, Libyen, Guinea-Bissau/Togo, Swaziland/Congo DR
Grupp J: Senegal, Uganda, Angola, Mauritius/Liberia
GP kommenterar: Kontinenten får dela på fem platser och det kommer bli benhårt. Det finns en hel del fotbollskunskap i Afrika, och lagen som tillslut tar sig till VM kommer också hävda sig i slutspelet. Hetaste tipsen just nu är, inte helt oväntat, Elfenbenskusten, Nigeria, Kamerun och Tunisien. Även Egypten och Algeriet har duktiga lag. Outsiders? Ja, dem finns det gott om. Ghana, Senegal och Angola för att nämna några.

- saxat från GP


Strax efter mitt lilla blogginlägg om ivoriansk musik upptäcker jag att Gambia hamnat i samma VM-kvalgrupp som Elfenbenskusten. Det blir en oerhört tuff uppgift för lilla Gambia. Endast fem lag går vidare till VM. Med tanke på att Sverige har Tyskland i sin kvalgrupp lär jag inte få se både Gambia och Sverige i VM i Brasilien. Men man kan alltid drömma. Matcherna ska spelas och bollen är, som sagt, rund...

West African Crossroads

Spännande, men något ojämn, samling av låtar från Elfenbenskusten. Låtarna kommer från tidsperioden 1966 till 1985. Abidjan var då ett kulturellt centrum i Västafrika och Elfenbenskusten en framgångssaga och förebild för andra afrikanska länder.

På denna brokiga samling samsas bl.a. ivoriansk funk, soul, "crooning", reggae och disco. Allt är inte bra men det mesta är intressant och ger en bild av hur diversifierad den ivorianska musikscenen var under 60, 70 och 80-talet.

En annan bra samling från Elfenbenskusten är Ivory Coast Soul. Ivorianerna kan sin soul.

"Petit Sekou"

Bembeya Jazz från Guinea i en inspelning från 1979 - "Petit Sekou". Melankoli, fint gitarrspel och ett skönt sväng. Det här gillar jag verkligen. Rätt musik för en söndag.

En vecka kvar av semestern. Jag befinner mig i Uppsala, promenerar runt i Gottsunda och lyssnar på Thin Lizzy och gammal afrobeat. Gött.

Black Goddess

Black Goddess. Skön afro-jazz från Nigeria. Soundtracket till en gammal rulle från 1978 släpps av Soundway Records i augusti.

Black Goddess (from Black Goddess 0ST) by Soundway

Sénégal 70

Terrorn i Oslo

Fredagen blev en mycket mörk dag. Ett terrordåd har utförts i vårt fina grannland Norge. Ondskan har visat sitt tryne. Jag känner ett djupt obehag när jag skriver dessa rader och tänker på vad som har hänt. Mina tankar går till de drabbade och deras familjer och vänner.

Joie de vivre

Jag har släckt ljuset på kontoret och hängt av mig skjortan. Semestern har börjat. Livet blir lite lättare. Ölen smakar lite godare. Musiken låter lite bättre. Vädret...(tyvärr) lite sämre.

Som det ser ut nu så är min semester ett blankt papper färdigt att fyllas i. Dags att tanka på lite Thin Lizzy och ge sig ut på vägarna.

Hood Pass Intact

Skön västkust-funk från DâM FunK.

Dancehall

Róisín Dubh

My Roisin Dubh is my one and only true love

Eddy

River Plate

Den legendariska argentinska klubben River Plate blev igår degraderad till den argentinska andradvivisonen. Det är första gången det händer i klubbens historia och rapporter vittnar om tårar, våld och kravaller i Buenos Aires. Stora elefanter faller tungt.

Det är naturligtvis tråkigt att en degradering av ett fotbollslag leder till sådana våldsamheter. Fotbollen i Argentina är dock på allvar och dödsfallen bland supportrar är skrämmande stora.

Ett klassiskt lag som River Plate ska spela i förstadivisionen. Jag hoppas de får i ordning på ekonomin och återvänder snarast.

Rainbow

Midsommar. Lömska moln. Regn. Och sen lite sol. Allt är således som vanligt denna (egentliga) nationaldag. Jag värmer upp med Rainbow, naturligtvis med Dio på sång.

Önskar Er alla en Glad Midsommar!

The Big Man

Mannen bakom det magiska sax-solot på Springsteens "Jungleland" har hängt in handduken, för gott. Saxofonen har tystnat. Vila i frid, Clarence Clemons.

Tinariwen och TVOTR

Tinariwen från Mali och medlemmar ur Tv on the Radio från Brooklyn slår sina påsar ihop. Bra ljud uppstår.

Bambara Mystic Soul

I sommar släpps denna samling med musik från Burkina Faso. Ser fram emot den! Drömmer dock mardrömmar om Burkina Faso just nu eftersom det är dom och Namibia som står i vägen för Gambias drömmar om att för första gången ta sig till Afrikanska cupen 2012. En bra dag kan Gambia lira byxorna av båda lagen...tyvärr är det sällan Gambia har bra dagar på fotbollsplanen.

Dear Miss Lonely Hearts

Baksmälla

Buraka Som Sistema är tillbaka!

Prince till Göteborg

Året var 1984. Jag hade precis upptäckt musik på allvar. Mina två stora idoler var Prince och Michael Jackson (med viss konkurrens från Kiss). 1987 och 1988 gick jag tillsammans med min mor och såg Prince spela på Johanneshov respektive Globen. Konserten 1987 är den bästa jag varit på. Nu har jag äntligen chansen att få se The Purple One igen. Prince kommer till Way out West-festivalen i Göteborg. Biljett har jag redan köpt. Jag missar inte en Prince-spelning 10 minuter från där jag bor.

Mina favoritalbum med Prince är Dirty Mind, Controversy och 1999 från tidigt 80-tal. Hoppas han lirar några låtar från dessa...

Delta Swamp Rock

En av mina mest spännande resor jag gjort är när jag under mitten av 90-talet åkte greyhound-buss från NYC ner till den amerikanska Södern. Jag passerade Memphis och mitt mål var Louisiana (Baton Rouge och New Orleans). Där stannade jag en månad och bodde och jobbade på ett soppkök.

Delta Swamp Rock är en samlig sydstatsrock. Skäggig rock möter country och soul. Många av musikerna på denna samling kompade även soulartiserna från Memphis. Är man nere med soul från Södern så rekommenderas detta album.

Afrolatin via...

...Dakar och Kinshasa.

Fantastisk musik från den gyllene eran av senegalesisk och kongolesisk musik. De kubanska influenserna är tydliga. Senegalesisk musik kom senare att bli mer "västafrikansk". Men här snackar vi old school afrolatin.

Nigeria 70

Hårdrock

Under 80-talet var man antingen synthare eller hårdrockare. Jag hade afro, jeansjacka med Kiss-ryggmärke (Destroyer) och var naturligtvis hårdrockare. 70 och 80-tals hårdrock har alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag har varken jeansjacka med ryggmärke eller afro idag men de gamla hjältarna har jag inte svikit. Har precis återupptäckt dessa två överjävligt bra plattorna från Thin Lizzy och Black Sabbath (med Dio på sång).

Pekfinger och lillfinger upp i luften och en (diskret) headbang!

Afrodiaspora

Peruanska Susana Baca på besök i de olika afrolatinska musiktraditionerna. Det är fint och det är bra.

Oi!

Djibouti

Har precis kommit hem efter en två veckor lång resa till Djibouti på Afrikas horn. Djibouti är ett litet land. Det finns inte mycket att se och göra men det var ändå en intressant upplevelse. Närheten till länder som Sudan, Somalia och Eritrea har gjort landet till en strategiskt viktig plats och både jänkarna och den franska främlingslegionen är på plats.

Användandet av drogen khat är vanligt och det blev en del nervösa taxifärder med khatpåverkade förare. Till skillnad från de västafrikanska länder jag besökt (Senegal och Gambia) så hörde jag väldigt lite musik när jag promenerade genom staden Djibouti-ville. En promenad genom Banjul eller Dakar är en explosion i färger och ljud. Så är det inte i Djibouti. Stämningen i huvudstaden var dock i gengäld väldigt avslappnad.

Det var en kul och intressant upplevelse att åka till Djibouti och även om jag kanske inte återvänder till landet så är jag glad över att ha varit där.

Resfeber

Till helgen kommer jag att befinna mig på resande fot i Östafrika. Eftersom det är en jobbrelaterad resa väljer jag att inte skriva mer än så på min blogg. Detta innebär att det kommer vara tyst på bloggen några veckor. Men jag kommer tillbaka, förhoppningsvis utan malaria och gula febern.

Litteratur under resan blir bland annat biografin Malcolm X - A Life of Reinvention av Manning Marable (som tragiskt nog avled några dagar innan hans efterlängtade bok om Malcolm X släpptes). Recensionen får vänta tills jag återigen vandrar på Göteborgs gator.

Cotonou Club

Pepprar mina högtalare med Orchestre Poly-Rythmo. Bandet är från Benin, landet där voodoo (vodoun) är officiell religion. Musiken ger mig associationer till sena kvällar i Västafrika med palmvin och kryddstark kyckling.

En dokumentär i min smak

I helgen såg jag den svenska dokumentären The Black Power Mixtape 1967-1975. Mina höga förväntningar infriades. Det var både en snygg, bra och intressant dokumentär med bra soundtrack. Det var framförallt väldigt kul att se många av huvudgestalterna inom Black Power-rörelsen ur ett svenskt medialt perspektiv. Angela Davis framstod som den oerhört starka personlighet hon var (och är). Stokely Carmichael aka Kwame Ture gled omkring i Stockholm och var definitionen av Cool.

Bilder och reportage från 1967-1975 kommenteras av Erykah Badu, Talib Kweli och Ahmir "Questlove" Khalib Thompson från The Roots och sätts på så vis även in i en modern kontext. Det var spännande att se det engagemang för den så kallade tredje världen och afro-amerikanernas kamp som fanns under den tiden i Sverige. På så vis är det inte bara en dokumentär om hur den svarta rörelsen i USA sågs på ur ett svenskt perspektiv utan det är också en påminnelse hur Sverige förändrats.

Nine Types of Light

Favoritskäggen i Tv on the Radio har droppat sitt nya album - Nine Types of Light.

En mästare

Det var rörande att se George Scott i Mästarnas mästare. Han var en förebild och idol för mig när jag själv började med boxning i slutet av 80-talet. George Scott kommer alltid vara en mästare i mina ögon.

The Black Power mixtape 1967-1975

(Angela Davis)

Idag har dokumentärfilmen The Black Power mixtape 1967-1975 svensk premiär. Filmen bygger på arkivmaterial från svensk television. Läser att en av förgrundsgestalterna inom Black Power-rörelsen, Stokely Carmichael, figurerar i dokumentären. Min far hade den stora äran att träffa just Carmichael under 60-talet.

Den här dokumentären ser jag verkligen fram emot att se.

Peace!

(Martin Luther King, Ingrid Dahlberg och Harry Belafonte)

Stone Rollin'

I skuggan av Nordafrika...

...utspelar sig en annan konflikt i Afrika. Det är en konflikt som i dagsläget får lite uppmärksamhet men som kan komma att destabilisera delar av regionen Västafrika. Mycket förenklat så står konflikten mellan nord och syd samt om vem som har rätt att kalla sig ivorian. Till detta kan läggas en religiös aspekt också. Norra delen av Elfenbenskusten är till stor del muslimskt och södra delen har en kristen majoritet.

I lördags uttalade sig Obama om situationen i Elfenbenskusten.

Zlatan och Allsvenskan

Under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet bodde jag i Malmö. Det var en trevlig period av mitt liv och jag har fortfarande varma känslor inför staden Malmö. Jag gick en hel del på fotboll trots att mitt hjärta då som nu bultar grönt och vitt (jag fick en del skit för det vill jag minnas...). En av de matcher jag minns mest är MFF mot AIK i premiären av Allsvenskan 2001. Zlatan Ibrahimovic hade stor show, hängde två kassar och slog igenom på allvar. Några matcher senare var han såld till Ajax i Amsterdam. Nu i efterhand är jag mycket glad att jag svalde stoltheten och gick och såg några MFF-matcher trots att jag inte hejar på laget. Att ha fått se Zlatan slå igenom är något jag kommer bära med mig länge. Zlatans insatser i Malmö FF den våren bleknar naturligtvis i jämförelse med vad som hände på Söderstadion den 21 oktober 2001...

Läser i Sydsvenskan att Zlatan på presskonferensen igår (inför Sverige-Moldavien) tycks ha glömt att han lirat i Allsvenskan...Det känns som ganska så typiskt Ibra. Arrogant och nonchalant på samma gång. Det är därför vi gillar honom.

From Africa With Fury: Rise

Seun Anikulapo Kuti & Egypt 80 är tillbaka med ett nytt album, From Africa With Fury: Rise.

Dancing in the moonlight

Aurelio

Aurelio Martinez - en artist från Honduras. Tillsammans med sin mentor Youssou N'Dour färdades han till Dakar, Senegal, för inspiration. Resultatet blev albumet Laru Beya.

Sajten 1894

Jag är en fotbollssupporter. Mitt lag är Hammarby. Trots mitt grönvita hjärta så blir jag glad när jag ser en bra supportersajt tillhörande något annat lag. Under mina år i Göteborg har jag lärt känna många gaisare. De har inte de största supporterskarorna men de har ett engagemang jag som hammarbyare kan relatera till. 1894 är en nystartad sajt med ett grönsvart perspektiv. Den är välskriven och intressant. Även för oss som inte är gaisare.

Konono no1

Konono no1 spelade igår på ett halvfullt (eller halvtomt) Nef. Bandets musik är fascinerande men kan lätt bli enformig om man inte är på humör eller kommer in i rätt sinnesstämning. Hoppas få se dom igen fast då i ett mer röjigt sammanhang.

GP

Mardi Gras eller kanaval

Mardi Gras. Fettisdag. Jag har varit på Mardi Gras i New Orleans. Dagen till ära vill jag således lyfta fram dessa två böcker som berör ämnet karnevaler. Den första är en biografi över en Mardi Gras-indian, den andre är mäktig skildring av karnevalen i Jacme i Haiti (den sistnämnda boken skrev jag om i ett tidigare blogginlägg.

Mbalax och muzikr

Baye Fall-filosofi, musik och zikr, Dakar, mbalax och akustisk gitarr. Carlou D har potential att bli en lika stor legend som Youssou N'Dour. Ikväll lämnade jag Konserthuset i Göteborg med en positiv känsla men också med en vemodig längtan till Banjul och Dakar. Kvällen hade innehållit både andlig eftertänksamhet och sabar-röj. En fin avslutning på en helg som innehållit årets första vårkänslor.
--------------------------------------------------------------------------
Uppdaterat: GP recenserar konserten.

Bristol Reggae

Post-punk och elektronisk soul

TV on the Radio från Brooklyn är tillbaka efter en stunds frånvaro. I april släpps albumet Nine Types of Light. Tillsammans med Saul Williams Volcanic Sunlight, som också släpps under våren, blir det årets mest intressanta albumsläpp. Post-punk, rock, elektronisk soul, hiphop och poesi i en skönt brötig mix.


("Give Blood" låt från bandmedlemmen Kyp Malones soloplatta från 2009)

Olof Palme

Tidigt på morgonen den 1 mars 1986 väcktes jag av min mor som med allvar i rösten berättade att vår statsminister Olof Palme hade mördats. Jag var då tolv år gammal och kommer aldrig att glömma det ögonblicket. Sverige befann sig i ett chocktillstånd. Det jag personligen minns av Olof Palme från den tiden var hans fräna stil i talarstolen, karaktäristiska utseende och att jag anade att det i samhället fanns ett stort Palmehat. Nu i efterhand har jag naturligtvis bättre kännedom om Palmes liv och gärningar som socialdemokratisk politiker.

Det var ungefär vid tiden kring Palmes mord som mitt egna politiska medvetande började. Jag växte upp i ett hem präglat av vänstervärderingar och 1988 deltog jag, 15år gammal, vid en valvaka för VPK. Sen dess har jag politiskt vänsterprasslat lite men i grunden så har mitt liv präglats av hemmets värderingar, och i vårt hem respekterades politiker som Palme.

Förra året släpptes en drygt 700-sidor tjock biografi om Olof Palme. Underbara dagar framför oss heter den och är skriven av Henrik Berggren, ledarskribent på DN. Boken fick mycket bra rescensioner i höstas men kritiska röster höjdes även över att Bergren försökt göra Olof Palme till liberal. Jag gillade boken mycket och kan varmt rekommendera den till de som vill lära sig mer om Palmes liv men även om Sveriges politiska historia under 1900-talet.

Cricket

Världsmästerskapen i cricket har inletts. I år spelas mästerskapen i Indien, Bangladesh och Sri Lanka. Min första seriösa kontakt med cricket fick jag under ett besök i Indien för drygt 10 år sedan. På en restaurang i New Dehli satte jag mig med en kopp chai för att se Indien möta Pakistan i en prestigeladdad match. Jag såg aldrig klart matchen (en cricketmatch pågår väldigt länge), men en nyfikenhet på sporten hade väckts. De invecklade reglerna har jag aldrig riktigt förstått även om jag lärde mig en del av de vänliga restaurangbesökarna i New Dehli.

Under samma resa väcktes även mitt intresse för Bollywoodfilm. Men det är en annan historia...

Konono no 1 till Nef

Jag klagade för en vän för några veckor sedan att det sällen är bra konserter i staden Göteborg. Nu får jag två konserter inom loppet av några dagar. Först Youssou N'Dour på Konserthuset om precis två veckor, sedan det kongolesiska bandet Konono no 1 på Nefertiti den 9 mars. Den sistnämnda konserten blir en riktig tåpaj i krysset. Jag förväntar mig en mangling av både kropp och själ.