Kikar på två konsert-DVDs av guyana-födde Eddy Grant. En är inspelad i Buenos Aires 1982 och den andra i Havanna 1986. Eddy Grant framstår som en mycket sympatisk man. Han är riktigt vass live. En sorts "Miami Vice-version" av Bob Marley. Hitsen är många, "Walking On Sunshine", "Living On The Frontline", "Electric Avenue", "I Don't Wanna Dance", "War Party", "Killer On The Rampage", "Gimme Hope Jo'Anna"...ja ni hör. Bra riddims.
När jag ser Mr Grant dansa runt i sina dreadlocks minns jag när jag själv gled runt i såna lockar i mitten av 90-talet. Jag läste en hel del panafrikanistisk litteratur då. En av mina favoriter var (och är) Walter Rodney (1942-1980), även han från Guyana. Han skrev The Grounding with my Brothers, ett verk som har samma flow som Eddy Grants musik.
Det är något med Guyana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar