Nattsudd med blues

Min korta ledighet är snart över och eftersom jag är fostrad i den lutherska arbetsmoralen kommer jag infinna mig på jobbet en minut i åtta på måndag morgon, välrakad och med nystruken skjorta. Naturligtvis med ett leende på läpparna. Det är dock lite tid kvar för nattsudd innan jag ska utföra min plikt. Få musikstilar passar så bra för nattsudd som blues. Och inga bluesartister är bättre än Charley Patton (öfvre bilden) och Robert Johnson. Två ångestladdade herrar från den amerikanska södern som i sina texter brottades mot både flaskan och självaste Hin Håle. Vill man veta vad blues är ska man lyssna på Patton och Johnson.

Det finns få bilder på dessa två välklädda gitarrister. I Pattons fall är detta förmodligen det enda. I Johnsons fall finns det ett känt kort till. Det adderar till mystiken. Enligt legenden sålde även Robert Johnson sin själ till Legba, en känd figur inom voodoo, vid en vägkorsning i Mississippi. Det finns mycket dramatik i deras livsöden. I slutändan är det dock musiken som avgör och deras höga status inom bluesen hade aldrig nåtts om de inte varit de två bästa.

Ever woke up in the mornin', jinx all around your bed?
(Children, I know how it is, baby)
Turned my face to the wall and I didn't have a word to say
No use a-hollerin', no use a-screamin' and cryin'
No use a-hollerin', no use a-screamin' and cryin'
For you know you got a home, mama, long as I got mine
Hey, Lord have mercy on my wicked soul
Oh, Lord have mercy on my wicked soul
- Charley Patton, "Screamin' and Hollerin' the Blues"


I got to keep movin', I got to keep movin', 
Blues fallin' down like hail, blues fallin' down like hail, 
Mmmmm-mm-mm-mm, blues fallin' down like hail, blues fallin' down like hail, 
And the day keeps on worrin' me, there's a hell-hound on my trail, 
Hell-hound on my trail, hell-hound on my trail.
- Robert Johnson, "Hellhound on My Trail"