Orchestre Poly-Rythmo de Cotonou

Afro-optimism

Afro-pessimism är ett begrepp med innebörden att Afrika söder om Sahara har för dåligt ledarskap samt dåliga förutsättningar för ekonomisk tillväxt - en sorts kronisk misär. Därför är det glädjande att läsa i DN att det finns forskare som bedömer att "Afrika är starkare än vad många tror". En av orsakerna till ökad ekonomisk tillväxt är att det är färre krig på den afrikanska kontinenten.

Ivory Coast Soul

Superb samling med afrofunk, disco och afrobeat från Abidjan, Elfenbenskusten. Musiken är från åren 1972 till 1982 och det svänger hårt. Att ivorianer är bra på reggae är välkänt men att det även funnits en stark afrofunk-scen i Abidjan hade åtminstone inte jag koll på.

Punk, reggae och "Bajen Forever"

Snön faller och jag värmer mig med klassiska punkbandet Bad Brains från Washington DC. De här två klippen är från deras konsert på klassiska CBGBs i NYC, december1982. DVDn från konserten är överjävligt bra och rekommenderas till alla som gillar hardcore punk (och reggae).





I höstas spreds ett rykte att "Bajen Forever" skulle vara inristat på insidan av SM-bucklan. Vi hammarbyare jublade medan de flesta övriga supporters förmodligen tyckte det var mindre skoj...Nu har bucklan undersökts och det visar sig att det egentligen står "Djurgården är bäst". Personligen tyckte jag det var väldigt skoj när "Bajen Forever"-ryktet gick. Nu gör jag dock en pudel och hävdar med bestämdhet att den text som står inne i bucklan genast måste tas bort...

Tout Puissant Mazembe

Imorgon, lördagen den 17e, spelas finalen i klubblags-VM. För första gången i turneringens historia deltar ett lag i finalen som inte kommer från Europa eller Sydamerika - nämligen TP Mazembe från Demokratiska republiken Kongo. I finalen möter kongoleserna Inter från Italien. Det är väldigt kul för både kongolesisk och afrikansk fotboll att ha ett lag i final i klubblags-VM och jag hoppas kunna se matchen på någon kanal.

Erik Niva skriver om klubben och dess bedrift på den utmärkta bloggen Bank & Niva.

Authenticité

För några år sen kom en av de bästa samlingarna jag har i min CD-kollektion, kanske en av de viktigaste också, Authenticité - The Syliphone Years: Guinea's Orchestres Nationaux and Federaux 1965-1980. Som framgår av dubbel-CDns titel har den som fokus musik från Guinea under tidsepoken 1965-80. Då var Guinea (Conakry) ett föregångsland i Västafrika när det gäller statssponsrad musik och konst. Bakom denna fantastiska musik dolde sig ett begrepp och en rörelse som i länder som Chad, Kongo (dåvarande Zaire) och Guinea kom att kallas Authenticité. Tanken vara att artister, med stöd från staten, skulle modernisera samtidigt som den skulel lyfta fram den traditionella musiken och kulturen. Detta var ett led i de positiva och aniti-imperialistiska stämningar som rådde i Guinea under denna tidsepok. En sorts västafrikansk kulturrevolution. Detta är musik min västafrikanske far växt upp med och som nu jag finner glädje i att ta del av genom bl.a denna samling.

Många av oss rynkar nog på näsan åt att staten går in och styr artister och konstnärer. Så var inte fallet i Guinea och andra västafikanska länder som Mali på 60-talet. Musikerna uppmanades lyfta fram landets egna musiktradition och förnya den. Resultatet är fantastiskt. De gamla griotsångerna fick ny klädesdräkt och uppdaterades. Kubansk musik var oerhört populärt i Västafrika under denna tid och det hörs tydligt i framförallt låtarna från 60-talet. Det är romantiskt, vackert, svängigt, revolutionärt och...autentiskt.

När jag lyssnar hör jag ekon från mina egna rötter i Västafrika samtidigt som jag känner en varm fläkt från kubansk rumba eller jazz från New Orleans. Jag tänker på när min far var i min ålder och satt med sina vänner på studentrum i Paris och senare Uppsala och lyssnade på denna musik, ivrigt diskuterandes Frantz Fanon, Aimé Césaire och Léopold Sedar Senghor.

Känna ansvar?

Peter Kadhammar skriver i Aftonbladet en kolumn angående en diskussion i onsdagens Aktuellt. Kadhammar reagerar bl.a. på att programledaren Lennart Persson ställde frågan: Känner du att ni har något ansvar för att det finns 200 extrema islamister som är beredda att ta till våld?, till Omar Mustafa ordförande för Islamiska förbundet.

Jag håller med Kadhammar om att det är märkligt att varför (i det här fallet) Omar Mustafa ska känna ansvar för ett dåd begått av en annan individ, en annan muslim. Det är dock bra att även muslimer tar ställning och deltar aktivt i diskussionen kring islam i Sverige och inte bara experter, "experter", debattörer och journalister. Bara så länge det inte blir så att muslimer automatiskt hamnar på den anklagades bänk och måste bevisa sin oskuld.

Lågt av Expressen

Igår publicerade Expressen en krönika skriven av Ulf Nilson. Jag trodde inte kvällspressen kunde sjunka så lågt att de publicerar en sån smörja. Antar att de jublas hos de så kallade "politiskt inkorrekta".

Manding

Terminologi

När man läser på islamfientliga/främlingsfientliga bloggar och sajter stöter man ofta på uttrycket taqqiya. På de nämnda sajterna används ofta begreppet taqqiya med meningen att muslimer, enligt islam, har rätt att ljuga om sin religion, för att kunna sprida läran och slutligen...ta över Sverige (och världen).

Enkelt förklarat är taqqiya ett begrepp bland främst shiamuslimer. Det innebär att muslimer i en situation av fara kan dölja det faktum att de är muslimer eller (i en fientlig sunnimiljö) att de är shiamuslimer.Denna tradition är inte vanlig inom sunnitisk islam utan främst en tradition inom shia (huruvida det är vanligt inom shiaislam idag får de som är mer kunniga om den tolkningen av islam uttala sig om). Genom att begreppet används så felaktigt av "de främlingsfientliga" så spelar det ingen roll vad muslimer, eller ateister med muslimsk bakgrund, säger: Taqqiya, skriker de dåligt pålästa hetsarna och i och med det så dör debatten. Att den muslimska terrorism som gjort sig till känna i väst har sina rötter inom sunnitisk islam verkar de inte ha en susning om, alternativt struntar i.

Det är för mig väldigt märkligt att man kan vara så besatt av muslimer och islam som många av dessa verkar vara. Om de nu har en sånt intresse av religion borde de kunna läsa på mer om terminologin inom islam. Att vända sig till någon islamfientlig sajt på engelska är enligt mig inte ett seriöst sätt att söka information om religionen på. Att fritt kunna debattera och kritisera religion är för mig en självklarhet. Men hur tänker sig dessa hetsare att muslimer ska ställa upp på diskussion och debatt när de i samma veva anklagas för att syssla med så kallad taqqiya, dvs lögn enligt populistisk extremhöger?

Nu är min blogg inte en apologetisk röst för islam eller någon annan religion utan främst en ventil för mina intressen såsom afrobeat, fotboll och Afrika. Ibland känner jag mig dock mörkrädd över, inte så mycket det hat utan snarare de kunskapsluckor om islam som gör sig till känna på de märkliga bloggar och sajter som ägnar sig åt konstant islam-bashing.

Spänt läge i Elfenbenskusten

Det västafrikanska landet Elfenbenskusten har nyligen haft presidentval. När valresultatet annonserades ut stod det klart att den oppositionella ledaren Alassane Ouattara stod som segrare. Resultatet ändrades dock av det konstituella rådet som utropade den sittande presidenteten Laurent Gbagbo som vinnare. FN och de flesta länderna har erkänt Ouattara som vinnaren av valet. Läget är nu spänt i Elfenbenskusten.

Lite enkelt brukar Elfenbenskusten delas in i ett muslimskt norr och ett kristet och animistiskt söder. De norra delarna är fattigare än de södra delarna. På grund av arbetskraftsinvandring  från grannländerna Guinea, Mali och Burkina Faso (som till stor del är muslimska) anses numera muslimerna vara i majoritet. Frågan om vem som är ivorian är en ingrediens i spänningarna i landet. Ouattara har anklagats för att ha sina rötter i Burkina Faso och att inte vara äkta ivorian. Konflikten beskrivs ofta som en konflikt mellan etniciteter och mellan religioner. Men det är nog att förenkla det hela. Snarare ligger nog rötterna i konflikten mellan vem som är ivorian eller inte - oavsett om man är muslim eller kristen. Att Ouattara ifrågasätts beror mer på oklarheterna kring hans medborgarskap än att han är muslim (enligt konstitutionen måste båda föräldrarna vara från Elfenbenskusten för att man ska kunna ställa upp i presidentvalet). Det pågår nu en politisk kamp om makt som kan få ödesdigra konsekvenser för Elfenbenskusten och för Västafrika. Tyvärr skrivs det sällan om Västafrika (eller för all del Afrika) i media. Elfenbenskusten står nu inför ett inbördeskrig och få i väst känner till konflikten.

Islamofobi

Jag har precis i dagarna avslutat boken Islamofobi av religionshistorikern Mattias Gardell. Det är en bra bok. Gardell beskriver synen på islam och "muslimen" ända sedan korstågens tid fram till idag. Boken har fått både kritik och beröm och det bästa sättet att bilda sig en uppfattning om en bok är naturligtvis att läsa den själv.

Min uppväxt har som för de flesta svenskar varit sekulär. I grunden har jag alltid varit en skeptiker och min personliga syn på religion handlar mer om tillhörighet och identitet snarare än religiös övertygelse. Jag äter inte griskött men jag njuter av en kall öl emellanåt. Min mor firar jul och min far firar koriteh och tobaski. Det har aldrig varit några problem för mig eller min familj. Jag har besökt moskéer i Dakar, kyrkor i New Orleans och små kubanska och dominikanska butiker i Harlem där butiksinnehavarna varit Santeria-utövare. Många av mötena har inspirerat mig. Religion är intressant och spännande men kan också vara skrämmande. Extremism är inget som står högt i kurs hos mig.

När jag på nätet läser skadeglada kommentarer, angående bombdådet i Stockholm igår, så undrar jag hur det står till upp i skallen på dessa "sverigevänner". Istället att känna lättnad över att bomddådet inte ställde till med mer förödelse så fylls nu nätet av det gamla vanliga hatet. Vi lever i en orolig tid och jag har förståelse om folk är oroliga. Den bild av islam och muslimer som vi får ta del av i Sverige är oftast sammankopplad med krig, våld och förtryck. Det finns inget nyhetsvärde i att visa en muslim som tittar på fotboll eller cricket, betalar räkningarna eller handlar kläder och mat.

När jag läser att det bildats en Facebook-grupp som visar sitt stöd och även hyllar mannen som sprängde sig själv känner jag samma avsmak som inför den främlingsfientliga hetsen. Vi går mot ett mer polariserat samhälle och det kommer nu diskuteras och debatteras än mer om "integration" och "islams roll i det svenska samhället". Diskussion är dock bra och jag hoppas att även muslimer bjuds in till samtalen om vår allas framtid...

Abaraka

Bomben i Stockholm

En självmordsbombare satte skräck i Stockholm igår. Ja i hela Sverige. När man tänker på vad som hade kunnat hända så blir man kall. I dagsläget vet vi väldigt lite om vem personen var och vad han hade för motiv. Men av brevet, som skickades till både TT och SÄPO, att döma så är det "muslimsk extremism" som ligger bakom dådet. Om gärningsmannen var ensam eller del av ett nätverk återstår att se.

Mario Vargas Llosa

America Vera-Zavala, med rötter i Peru, skriver i DN om sin syn på att Mario Vargas Llosa har fått Nobelpriset i litteratur - ett pris som delas ut ikväll.

I tisdags höll Mario Vargas Llosa sin Nobelföreläsning i Börssalen i Stockholm.

Mario Vargas Llosa är en kontroversiell person och att han tilldelats Nobelpriset i litteratur har både kritiserats och applåderats. 

Film: Night Catches Us