Flyktsoda

Jag läser en bok av Marcus Birro just nu. Den får mig att tänka en hel del på Göteborg. Birro är en intressant person som vi har få av i Sverige. Jag gillar när han skriver om italiensk fotboll - även om jag inte alltid håller med. Det behöver man inte alltid göra. Läser på Birros blogg att han nu lägger ned bloggandet för gott på grund av allt näthat. Det är väldigt synd. Det är en av de bloggar jag läst regelbundet. Jag vet att det finns många som stör sig på Birro runt om i Sverige. Men att han ska få utstå en massa näthat från anonyma personer är skamligt.

Om några dagar släpps den nya Imperiet-boxen med en medföljande bok skriven av just Birro. Medan jag väntar på den roar jag mig med att vrida upp volymen och gasa på med lite Ebba Grön. Flyktsoda. Det bor en punkare i mig som ibland slår an ett skränigt ackord.

Birro är som bekant från Göteborg och jag kan nu känna att jag saknar staden en hel del. Just idag vet jag inte om det blir Stockholm eller Göteborg till hösten. Kanske får ni göteborgare återigen se mig ramla Andra Långgatan fram eller se mig stå och flina på någon konsert på Musikens Hus.

New Muslim Cool

En trailer från en kommande dokumentär om Hamza Perez. I dokumentären får man följa hans andliga resa.

Dubpoeten Oku Onuora

FC Girondins de Bordeaux

Slutspurten i den franska ligan blev dramatisk. Inför de sista omgångarna stod det mellan två lag - Bordeaux och Olympique de Marseille. De sistnämnda förlorade nyckelmatchen hemma mot Lyon och till sist stod Bordeaux som vinnare av guldet. Det är naturligtvis irriterande att inte Marseille kunde hålla hela vägen...men sån är fotbollen. Man vinner och man förlorar. Det positiva med att Bordeaux vann är att nu har Lyons dominans (tillfälligt?) brutits.

Marseille kom på en andra plats och kan se fram emot Champions League-spel nästa säsong. En intressant sommar väntar med förväntade spelköp och ny tränare - den inte helt okände Didier Deschamps. På sajten Svenskafans presenteras en Silly Season och där nämns bl.a. Didier Drogba. Det vore en dröm för publiken i Marseille att återigen få se ivorianen i Marseilles nya matchtröjor.

Jerijeff

Mano Negra

Mano Negra - "Santa Maradona", av många ansedd vara världens bästa fotbollslåt. Jag håller naturligtvis med.



Jag plockar fortfarande fram mina gamla Mano Negra-album, Putas Fever och Casa Babylon (där "Santa Maradona" är med) och kör pogo-dans hemma till tonerna av Sydeuropas vassaste rockband.

"Mellan hopp och förtvivlan"

Du är som en otrogen kvinna
Ingenting att lita på
När man tror att du ska vinna
förlorar du ändå
Är det därför jag älskar dig så

Jag har följt dig hela livet
Det är en knagglig väg att gå
Man slits mellan hopp och förtvivlan
men man hänger med ändå
Är det därför jag älskar dig så

Jag växte upp vid Kanalplan
I hjärtat av Hammarbyland
Om man har lirat nere i Gropen
då blir man en Hammarbyman
Men det kan hända mirakel
när det ser som mörkast ut

Du är som en gammal fighter
som vägrar räknas ut
Är det därför min kärlek ej tar slut
Är det därför jag älskar dig så

- "Är det därför jag älskar dig så" av Rolf Wikström, bluesman och hammarbysupporter.

Afrikansk inspiration

Läste en artikel i DN om att popmusiken i väst alltmer blickar åt Afrika för inspiration. Nina Persson från A Camp säger bl.a. -Jag trodde aldrig att jag skulle resa till Afrika och få inspiration till musik. Man tänker mest på batik och trummor. Det är en rolig idé att applicera på en storstadsmiljö. Att hon tidigare inte inspirerats av afrikansk musik har jag inget att säga om. Smaken är olika. Men att hon så öppet visar sin okunskap om Afrika är mer anmärkningsvärt. Om det är något som kännetecknar t.ex. afrikansk popmusik så är det just storstadsmiljö. Lagos, Dakar, Bamako, Conakry, Accra m.m. - det är städer med en kreativitet, dynamik och storlek som får Stockholm där jag bor eller Malmö (där smålänningen Nina Persson bodde innan hon flyttade till NYC) att framstå som ganska så bleka städer. Nu kan förvisso detta citat vara taget ur ett större sammanhang men jag tycker det är en ganska så talande bild av den arrogans som finns inom viss västerländsk populärkultur gentemot Afrika. Den roliga idén att låta det rurala Afrika möta storstaden fanns i Kongo (Brazzaville och Kinshasa) redan på 50-talet.

Det finns fortfarande en utbredd syn hos många att afrikansk musik enbart består av trummor och glada dansare. En bild lika felaktig som den att svensk musik enbart spelas av dalmasar i knätofsar...

Artikeln var dock intressant och jag applåderar alla former av musikala och kulturella blandningar och korsningar.