Jag besökte min far idag och efter en stor tallrik benachin så bänkade vi oss framför TVn för att se Angola mot Mali i den första av många matcher i Afrikanska Cupen. Min far har malisk TV så det var intressant att följa uppladdningen från maliskt håll. De höga förväntningarna på matchen i allmänhet och Mali i synnerhet utbyttes mot en djup besvikelse över västafrikanernas oengagerade och förvirrade spel. Angola spelade dock smart och med en intensitet som malierna saknade. Första halvlek slutade 2-0 till Angola.
I andra halvlek spelade Mali upp sig något men det var ändå Angola som kändes bäst. De fick sedan två mål genom straffar. Och matchen var naturligtvis avgjord...trodde vi. Mali gör 1-4 och både jag och min far konstaterar att det kan vara bra för Mali att få trycka in ett eller två mål för att ha något att bygg på inför nästa match. Elegante Kanoute gör sedan ett klassmål på nick och vi konstaterar att detta resultatet ändå är ok.
När det återstår två minuter av matchen gör Keita 3-4 och vi börjar skratta och undrar om Mali konsulterat marabouter för att få hjälp. Med 30 sekunder kvar fulländas Malis mirakel när Yatabare kvitterar. 4-4. Jag lider med angolas spelare men det här är Afrika. Allt kan hända. Mali har stora problem (som vanligt) att fungera kollektivt som lag. De har dock de individuella kvalitéer som kan vända en sådan här match. Angola kommer förhoppningsvis att resa sig och för turneringens skull är det naturligtvis bra om värdnationen hänger kvar.
Jag är glad att cupen fick en sådan positiv start trots tragedin i fredags. Trots all spännande fotboll vi kommer få se så kommer denna turnering tyvärr vara förknippad med den händelsen.
Abaraka Mali!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar