Imperiet

På 80-talet samlade jag på vinylskivor och flörtade med VPK (vid den tidpunkten vågade jag inte flörta med tjejer). Jag var idealist - ja kommunist. Musik var en stor passion och det var viktigt att ta ställning mot livets orättvisor. Ett av de band jag upptäckte under denna period var Imperiet. Jag hann bara lyssna på dom en kort stund sen försvann dom - de slutade. Och jag vände min blick mot reggae och hip hop istället.

Sitter just nu och lyssnar på den box, Silver, guld & misär, som precis givits ut med alla deras plattor plus extra material. Det är fantastiskt. Fan vilket överjävligt bra band de var. Jag har läst en del recensioner av boxen och många har anmärkt på den daterade produktionen men jag tycker den har sin charm. Det låter burkigt - det låter Imperiet. Vi snackar ändå 80-tal. Kom igen. Det lät så då. Vi ska inte skämmas över det.

Öisaren Birro har skrivit den medföljande boken och det är självklart helt naturligt. Mannen är besatt av Thåström.