En sorglig dag

Det är naturligtvis svårt att undvika att tala om Michael Jackson idag. Mycket kommer skrivas, musik kommer spelas och videos kommer visas. Med rätta. Vår tids största (och märkligaste) entertainer har gått bort.

Jag upptäckte Michael Jackson omkring 1984. Thriller var tillsammans med Purple Rain det första albumet jag köpte - eller rättare sagt kassett. Jag läser en krönika på Newsmill av Kim Nordberg som beskriver Jacksons betydelse för oss som växte upp i Sverige under 80-talet och som hade en annan bakgrund än omgivningen. Jag håller med Nordberg. Jackson var viktig för mig under de tidiga tonåren. Senare blev jag argare och då blev Hip Hop den musik och kultur jag hämtade inspiration ifrån.

1988 såg jag Michael Jackson live i Göteborg. Det var i samma veva jag slutade lyssna på honom. Jag kommer ihåg den känslan jag hade då. Glädjen över att få se en av mina hjältar blandades med en sorgsen känsla av att något var, i brist på bättre ord, fel med artisten.

Ikväll kommer jag som så många andra, att lyssna på Jacksons musik och jag kommer minnas min barndom då jag ritade teckningar av Michael Jackson och försökte härma hans dansstil. Det är inte omöjligt att jag kommer känna en klump i halsen och att en liten tår kommer bildas i min ögonvrå.

Vila I Frid.