Under VM i fotboll 2006 fanns det en match som intresserade mig lite mer än andra matcher. Angola vs Portugal. De båda lagen hade fem år tidigare mötts i Lissabon, i en match som avbröts när det stod 5-1 till Portugal. Då hade det övertända Angola, fyra spelare utvisade och en skadad. I VM 2006 höll sig angolanerna betydligt lugnare och matchen slutade 1-0 till Portugal efter ett tidigt mål av Pauleta. Trots att Angola gjorde en fin match var jag mycket besviken över detta resultat. Politik och fotboll hör inte ihop säger de flesta men att få se den forna kolonialmakten få stryk av de koloniserade är vackert. Angola får förhoppningsvis fler chanser till revanch.
1975 blev Angola självständigt från Portugal efter ett långt frihetskrig (1961-1974). Under dessa år producerades fantastisk musik i Angola. Den fascistoida Salazarregimen i Portugal hade sedan 60-talet försökt utföra "västifiering" av den angolanska kulturen och uppmanat portugiser att bosätta sig där. Det har satt spår i Angolas kultur, inte minst i musiken. Den urbana angolanska musiken som växte fram syftade till att motstå assimilation in i den portugisiska koloniala kulturen. Musiken blev ett viktigt motståndsvapen.
Musiken på samlingen Soul of Angola kommer från just denna tidsepok. Det är revolutionär och stolt musik. Sprudlande optimism blandat med en stor dos melankoli som är så typisk i de lusofoniska länderna i Afrika (Kap Verde, Guinea-Bissau, São Tomé och Príncipe, Angola och Mocambique). Samlingen har gått varm hos mig de senaste åren och den rekommenderas varmt. Jag är man nog att erkänna att ögat fuktas en aning när jag hör de vackra och melankoliska lamentos som finns på albumet. Det finns även en stor dos musik i en stil som kallas semba-rumba. Här är ett smakprov:
Artur Nunes "Mana"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar