Baksmälla

Buraka Som Sistema är tillbaka!

Prince till Göteborg

Året var 1984. Jag hade precis upptäckt musik på allvar. Mina två stora idoler var Prince och Michael Jackson (med viss konkurrens från Kiss). 1987 och 1988 gick jag tillsammans med min mor och såg Prince spela på Johanneshov respektive Globen. Konserten 1987 är den bästa jag varit på. Nu har jag äntligen chansen att få se The Purple One igen. Prince kommer till Way out West-festivalen i Göteborg. Biljett har jag redan köpt. Jag missar inte en Prince-spelning 10 minuter från där jag bor.

Mina favoritalbum med Prince är Dirty Mind, Controversy och 1999 från tidigt 80-tal. Hoppas han lirar några låtar från dessa...

Delta Swamp Rock

En av mina mest spännande resor jag gjort är när jag under mitten av 90-talet åkte greyhound-buss från NYC ner till den amerikanska Södern. Jag passerade Memphis och mitt mål var Louisiana (Baton Rouge och New Orleans). Där stannade jag en månad och bodde och jobbade på ett soppkök.

Delta Swamp Rock är en samlig sydstatsrock. Skäggig rock möter country och soul. Många av musikerna på denna samling kompade även soulartiserna från Memphis. Är man nere med soul från Södern så rekommenderas detta album.

Afrolatin via...

...Dakar och Kinshasa.

Fantastisk musik från den gyllene eran av senegalesisk och kongolesisk musik. De kubanska influenserna är tydliga. Senegalesisk musik kom senare att bli mer "västafrikansk". Men här snackar vi old school afrolatin.

Nigeria 70

Hårdrock

Under 80-talet var man antingen synthare eller hårdrockare. Jag hade afro, jeansjacka med Kiss-ryggmärke (Destroyer) och var naturligtvis hårdrockare. 70 och 80-tals hårdrock har alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag har varken jeansjacka med ryggmärke eller afro idag men de gamla hjältarna har jag inte svikit. Har precis återupptäckt dessa två överjävligt bra plattorna från Thin Lizzy och Black Sabbath (med Dio på sång).

Pekfinger och lillfinger upp i luften och en (diskret) headbang!

Afrodiaspora

Peruanska Susana Baca på besök i de olika afrolatinska musiktraditionerna. Det är fint och det är bra.

Oi!

Djibouti

Har precis kommit hem efter en två veckor lång resa till Djibouti på Afrikas horn. Djibouti är ett litet land. Det finns inte mycket att se och göra men det var ändå en intressant upplevelse. Närheten till länder som Sudan, Somalia och Eritrea har gjort landet till en strategiskt viktig plats och både jänkarna och den franska främlingslegionen är på plats.

Användandet av drogen khat är vanligt och det blev en del nervösa taxifärder med khatpåverkade förare. Till skillnad från de västafrikanska länder jag besökt (Senegal och Gambia) så hörde jag väldigt lite musik när jag promenerade genom staden Djibouti-ville. En promenad genom Banjul eller Dakar är en explosion i färger och ljud. Så är det inte i Djibouti. Stämningen i huvudstaden var dock i gengäld väldigt avslappnad.

Det var en kul och intressant upplevelse att åka till Djibouti och även om jag kanske inte återvänder till landet så är jag glad över att ha varit där.