Jackson vs Prince

James Brown kallar upp Michael Jackson på scen - och sedan Prince. Året är 1983 och både Jackson och Prince är som bäst vid den här tidpunkten. Den sistnämnde gör här ett mycket märkligt, men fantastiskt coolt, framträdande.



Klippet är intressant för det är så tydligt att Prince vill toppa Michael Jackson på scenen. Ingen vet vad han sysslar med men det spelar ingen roll - det är Prince vi snackar om. Året efter tog The Artist upp kampen mot Michael Jackson på allvar i och med filmen och skivan Purple Rain.

1984 var de två mina stora idoler. Inga kom i närheten. Året efter började jag dock glömma Michael Jackson och det blev enbart Prince för hela slanten. Purple Rain, Around The World In A Day och Parade är förmodligen de viktigaste plattorna i mitt liv. Hela min musiksmak utgår ifrån dom.

Från söder till norr

Under helgen lämnar jag Söderort för att bosätta mig i Norrort. Det känns sådär. Så blir dock livet när man hyr i andrahand - jag får bita ihop. Det kunde vart värre.

När jag blickar ut genom fönstret på mitt nya boende och betraktar grå betong så får jag associationer till Trickys musik. Dub och urban blues. Dystert men ändå intressant.


(Tricky)

Som sagt...det kunde vart värre...

En sorglig dag

Det är naturligtvis svårt att undvika att tala om Michael Jackson idag. Mycket kommer skrivas, musik kommer spelas och videos kommer visas. Med rätta. Vår tids största (och märkligaste) entertainer har gått bort.

Jag upptäckte Michael Jackson omkring 1984. Thriller var tillsammans med Purple Rain det första albumet jag köpte - eller rättare sagt kassett. Jag läser en krönika på Newsmill av Kim Nordberg som beskriver Jacksons betydelse för oss som växte upp i Sverige under 80-talet och som hade en annan bakgrund än omgivningen. Jag håller med Nordberg. Jackson var viktig för mig under de tidiga tonåren. Senare blev jag argare och då blev Hip Hop den musik och kultur jag hämtade inspiration ifrån.

1988 såg jag Michael Jackson live i Göteborg. Det var i samma veva jag slutade lyssna på honom. Jag kommer ihåg den känslan jag hade då. Glädjen över att få se en av mina hjältar blandades med en sorgsen känsla av att något var, i brist på bättre ord, fel med artisten.

Ikväll kommer jag som så många andra, att lyssna på Jacksons musik och jag kommer minnas min barndom då jag ritade teckningar av Michael Jackson och försökte härma hans dansstil. Det är inte omöjligt att jag kommer känna en klump i halsen och att en liten tår kommer bildas i min ögonvrå.

Vila I Frid.

Sydafrika vs Brasilien

Bänkade mig framför TVn igår för att se USA mot Spanien i Confederations Cup. USA vann överraskande och jag höll faktiskt på jänkarna - naturligtvis pga att Charlie Davies från Hammarby representerade sitt landslag. "Född i Gambia" sa kommentatorn om Charlie men det är inte riktigt sant. Charlie är född i USA men hans far är från Gambia. Tackar dock kommentatorn Chris Härenstam för att han gav props till det lilla västafrikanska landet.

Ikväll är det Sydafrika mot Brasilien och det blir en intressant match. Jag håller naturligtvis på Bafana Bafana. Något annat finns inte på kartan. Brasilien är en tuff uppgift men jag tror sydafrikanerna lyfts fram av sin publik, och dess tutor, och knäpper brassarna på näsan.

Tack Pape!

Olympique de Marseilles senegalesiske president, Pape Diouf, har lämnat sin post. Jean-Claude Dassier ersätter honom. Diouf har en färgstark personlighet och har gjort ett bra jobb för klubben. Personligen tycker jag det är mycket tråkigt att han fått lämna sin post. Han hade god relation till Marseilles supportrar - och var mycket populär.

Merde!

Midsommar

Det är som ni vet midsommarafton. En klassiker. En stor mängd människor kommer vakna imorgon och undra vad f-n det var som hände igår...egentligen?

Min midsommar blir som vanligt lugn, "firar" nedtonat med några familjemedlemmar. Det vankas även kul fotboll - Sverige vs Italien i U-21 EM. Det räcker för mig.

Imperiet

På 80-talet samlade jag på vinylskivor och flörtade med VPK (vid den tidpunkten vågade jag inte flörta med tjejer). Jag var idealist - ja kommunist. Musik var en stor passion och det var viktigt att ta ställning mot livets orättvisor. Ett av de band jag upptäckte under denna period var Imperiet. Jag hann bara lyssna på dom en kort stund sen försvann dom - de slutade. Och jag vände min blick mot reggae och hip hop istället.

Sitter just nu och lyssnar på den box, Silver, guld & misär, som precis givits ut med alla deras plattor plus extra material. Det är fantastiskt. Fan vilket överjävligt bra band de var. Jag har läst en del recensioner av boxen och många har anmärkt på den daterade produktionen men jag tycker den har sin charm. Det låter burkigt - det låter Imperiet. Vi snackar ändå 80-tal. Kom igen. Det lät så då. Vi ska inte skämmas över det.

Öisaren Birro har skrivit den medföljande boken och det är självklart helt naturligt. Mannen är besatt av Thåström.

Zzzz

Det är landskamp ikväll och det känns lika spännande som vädret. Jag erkänner direkt - jag är en medgångssupporter när det gäller landslaget. När det går bra står jag där stolt och glad. Går det dåligt så muttrar jag att "landslaget skiter jag i. Hammarby är viktigare för mig". Jag förtjänar ingen respekt för detta. Det är jag medveten om. Men jag har alltid haft svårt att relatera till Sveriges landslag. Tror det har att göra med de sår som Lasermannen, Ultima Thule och Ny Demokrati åsamkade alla oss med invandrarbakgrund i början av 90-talet. Jag var ung då och sökte efter min identitet i ett samhälle som jag tillhörde men inte kände mig hemma i.

Jag hoppas dock att Zuper Zlatan kan trolla lite ikväll och att landslaget vågar lira fotboll framöver. Naturligtvis läser inte Henke Larsson min blogg men jag vill ändå sända en tanke till hans familj. Det är inte lätt att förlora en så nära familjemedlem. Livet går dock vidare.

Abaraka

Flyktsoda

Jag läser en bok av Marcus Birro just nu. Den får mig att tänka en hel del på Göteborg. Birro är en intressant person som vi har få av i Sverige. Jag gillar när han skriver om italiensk fotboll - även om jag inte alltid håller med. Det behöver man inte alltid göra. Läser på Birros blogg att han nu lägger ned bloggandet för gott på grund av allt näthat. Det är väldigt synd. Det är en av de bloggar jag läst regelbundet. Jag vet att det finns många som stör sig på Birro runt om i Sverige. Men att han ska få utstå en massa näthat från anonyma personer är skamligt.

Om några dagar släpps den nya Imperiet-boxen med en medföljande bok skriven av just Birro. Medan jag väntar på den roar jag mig med att vrida upp volymen och gasa på med lite Ebba Grön. Flyktsoda. Det bor en punkare i mig som ibland slår an ett skränigt ackord.

Birro är som bekant från Göteborg och jag kan nu känna att jag saknar staden en hel del. Just idag vet jag inte om det blir Stockholm eller Göteborg till hösten. Kanske får ni göteborgare återigen se mig ramla Andra Långgatan fram eller se mig stå och flina på någon konsert på Musikens Hus.

New Muslim Cool

En trailer från en kommande dokumentär om Hamza Perez. I dokumentären får man följa hans andliga resa.

Dubpoeten Oku Onuora

FC Girondins de Bordeaux

Slutspurten i den franska ligan blev dramatisk. Inför de sista omgångarna stod det mellan två lag - Bordeaux och Olympique de Marseille. De sistnämnda förlorade nyckelmatchen hemma mot Lyon och till sist stod Bordeaux som vinnare av guldet. Det är naturligtvis irriterande att inte Marseille kunde hålla hela vägen...men sån är fotbollen. Man vinner och man förlorar. Det positiva med att Bordeaux vann är att nu har Lyons dominans (tillfälligt?) brutits.

Marseille kom på en andra plats och kan se fram emot Champions League-spel nästa säsong. En intressant sommar väntar med förväntade spelköp och ny tränare - den inte helt okände Didier Deschamps. På sajten Svenskafans presenteras en Silly Season och där nämns bl.a. Didier Drogba. Det vore en dröm för publiken i Marseille att återigen få se ivorianen i Marseilles nya matchtröjor.

Jerijeff