Semester

(Vy från Henriksberg, Göteborg)

Festivalsommar 2: Metaltown

För drygt två veckor sedan besökte jag festivalen Metaltown här i Göteborg. Det blev en riktigt kul helg med goda vänner och en massa hård musik. Jag lyssnade mycket på hårdrock och metal på 80-talet. Jag minns att jag fascinerades av, och skrämdes lite, av band som Slayer. På senare år har jag återupptäckt en del av den musik jag lyssnade på då.

Just Slayer levererade den bästa och tyngsta spelningen på årets Metaltown. Det var en riktig mangling. Andra band som levererade var Anthrax och svenska banden Opeth och Candlemass samt franska Gojira. Tyvärr missade jag Lamb of God under fredagen eftersom Sverige lirade mot England samtidigt. Surt men så är det på festival. I år hade det även ett death- och black metal tält med fokus på lite råare och mörkare tongångar. Där såg jag bl.a. polska death metal bandet Vader.

I år funkade transporterna till och från festivalen (långt ut på Hisingen) bra. Det är en överlag bra organiserad festival och öltälten är strategiskt placerade så man kan stå (eller sitta) och dricka lite öl och diskret headbanga samtidigt som man ser och hör banden bra. Hårdrockare och metalfans är även trevliga människor och jag såg inte ett enda bråk under festivalen trots mängden av alkohol som besökarna drack. Naturligtvis smög det även runt en del lirare i "corpsepaint"...

Metaltown är en "true" festival. Det blir med största sannolikhet ett besök dit nästa år också.

Festivalsommar: Clandestino

Är ledig idag och sitter och lyssnar på Don Cherrys gamla klassiker Organic Music Society från 1972, ett album jazzlegenden spelade in under sin vistelse i Sverige. Musiken på albumet är en sorts tidig "världsmusik" blandat med jazz. Gränsöverskridande och "multikulti" om man ska använda ett idag debatterat ord. Känns bra att lyssna på Don Cherry en regnig måndag. Det ger mig hopp.

Anledningen till min ledighet stavas Clandestino. En festival i Göteborg som riktat in sig på mer alternativ musik från olika delar av världen. Gillar verkligen temat och konceptet bakom festivalen. Det var den tionde i ordningen och tyvärr kan det varit den sista. Bäst under årets festival var Linton Kwesi Johnson, Conjunto Angola 70 och Staff Benda Bilili. Även Donso från Paris var intressanta. Förstnämnda är en reggae/dub-poet som jag gillat i decennier. Hans texter känns relevanta än idag. Tyvärr lirade hans kompband en halvtimme innan LKJ kom in på scenen. Det förstörde en del av upplevelsen.

Conjunto Angola 70 var riktigt bra. Ett gäng äldre herrar från Angola som lirar gamla angolanska klassiker. Gissar på att de släpper ett kritikerrosat album till hösten. Staff Benda Bilili från Kongo levererade som vanligt. Riktigt bra drag. De har en enorm spelglädje och en massa bra låtar.

Negativt med festivalen i år var det dåliga vädret och att det inte var så många besökare. Det kändes som det tände till ordentligt först när Staff Benda Bilili lirade på söndagskvällen, då var det som mest folk och mest drag. Men då var festivalen sen över...

Pape Ndiaye Thiopét

Guelewar

Guelewar - Touki Ba Banjul, Acid Trip From Banjul to Dakar

Inleder min Valborg med att lyssna på psykedelisk proto-mbalax från Gambia. Jag är helt lyrisk över att det legendariska bandet Guelewars musik har återutgivits. Guelewar är ett fantastiskt band från Gambia som bildades under 1970-talet. Deras musik låter helt unik. På länken här kan ni lyssna lite på hur de låter. Nu väntar jag även på att mer musik från Ifang Bondi ska återutges.

Guelewar - Halleli N'Dakarou

The Bariba Sound

En dos funk och afrobeat från vad Samy Ben Redjeb på Analog Africa kallar "the Islamic Funk Belt" i Västafrika - en region som inkluderar de norra delarna av Ghana, Togo, Benin och Nigeria. The Bariba Sound är nummer 11 i ordningen på det Frankfurt-baserade skivbolaget och på denna samling ligger fokus på det lilla västafrikanska landet Benin. Samlingen är nästan lika vass som albumet som kom förra året, Bambara Mystic Soul (med "rare grooves" från Burkina Faso). Det finns anledning till att återkomma med ett blogginlägg om funken från Benin.

Göteborgshumor

Imorgon ska jag vänsterprassla och gå på en fotbollsmatch på Ullevi. Gais möter Häcken. Jag är neutral. Inget av lagen hejar jag på. Inför matchen har Gais visat sitt sinne för (göteborgs)humor. Vad sägs om denna marknadsföring?

Barnsligt, roligt och lite småelakt. Göteborgshumor i sitt esse.