Det fanns en period av mitt liv då jag nästan enbart lyssnade på reggae, jag hade dreads och sprang runt på reggaeklubbar lite varstans. Den tiden är förbi. Jag håller dock fortfarande reggae varmt om hjärtat - främst då gammal roots-reggae från 1970talet. Och naturligtvis Bob Marley.
Efter att kontaktat lite "franska kontakter" fick jag tillslut tag på Youssou N'Dours senaste album Dakar-Kingston. Den är inspelad i Paris och på Jamaica och innehåller reggaefierade versioner av gamla låtar, samt även lite nytt. Min favoritlåt på albumet är klassikern "Mame Bamba".
Youssou sjunger på wolof, franska och engelska och musiken andas optimism och låter riktigt fräsch. Den senegalesiska ikonen har revitaliserats de senaste åren och har släppt ett antal tunga album med ett mer spirituellt djup än vad som tidigare hörts i hans musik. Kritiska röster i hemlandet må ha rätt i att han frångått sina rötter inom mbalax, men sett med ett globalt perspektiv så förstår jag och respekterar jag att han vidgar sina vyer en aning.
Bra musik får mig att färdas i tanken och när jag hör Dakar-Kingston så inser jag hur mycket jag saknar Gambia och Senegal. Musiken hade låtit ännu bättre om jag suttit vid ett gathörn i Banjul eller Dakar och lyssnat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar