Burkina

Victor Démé från Burkina Faso. Låten heter "Djôn´maya" och språket han sjunger på är en dialekt av mandinka. Fantastiskt.

Vila I Frid, Ingo.

Ingemar Johansson avled igår, 76 år gammal.

Vila I Frid.

Che!

Jag har precis sett de två filmerna om Che Guevara, The Argentine och Guerilla, där den utmärkte Benicio del Toro gestaltar den argentinske revolutionären.

The Argentine fokuserar på revolutionens inledning och slutliga triumf på Kuba 1959. Det är en färglad skildring med energi. Allt går bra - revolutionen lyckas. Under filmen klipps (svartvita) filmsekvenser in från 1964 där Che blickar tillbaka till revolutionen på Kuba. I dessa sekvenser får vi även se honom hålla ett linjetal i FN.

Guerilla fokuserar på argentinarens sista år och slutliga misslyckande. Här befinner han sig, som bekant, i Bolivia. Tanken var att bygga en rebellbas där för att sedan göra revolution i Argentina. Che Guevara misslyckades och dödades 9 oktober 1967. Guerilla har en helt annan ton än The Argentine. Den bolivianska miljön är kargare, bildspråket och färgerna mer dystra och över filmen vilar en ödesmättad stämning. Vi vet hur det kommer sluta och vi får följa revolutionärens färd in i döden.

De båda filmerna är mycket bra. Benicio del Toro är lysande som Che Guevara. Regissören Steven Soderbergh anklagar eller försvarar inte Guevara utan man får bilda sin egna uppfattning. En intressant detalj är att Soderberg undviker närbilder på Che Guevara utan väljer filma honom tillsammans med andra i de flesta scenerna. Detta för att visa på Ches egalitära sida, som den socialist han var hade det varit olämpligt fokusera kameran på enbart honom, var regissörens tankegångar kring detta.

Det är sällan jag blir så entusiastisk över filmer numera - men dessa två hade jag väntat på länge och fick nu äntligen chansen att se dom.

Märklig debatt

Igår slog jag på TVn klockan 21.00 för att traditionsenligt följa nyheterna på aktuellt. En debatt skulle äga rum under programmets gång, mellan Magnus Ranstorp och den alltmer märklige Mohammed Omar. Ranstorps närvaro var självklar i och med att han ligger bakom den rapporten som regeringen beställt av Centrum för Asymmetriska Hot och Terrorismstudier (CATS). Rapporten har fått kritik och det kan man läsa om här. Hans motståndares närvaro var mindre självklar. Det fanns en tid när jag med glädje läste Mohammed Omars texter och krönikör. Han verkade vara en schysst kille jag skulle kunnat sitta ner med, över några koppar te, och diskutera sufism. Jag är säker på att han skulle kunna lära mig en hel del om det ämnet. Den Omar som höll hov igår var dock en annan person än den jag tidigare respekterat.

Varför Aktuellt väljer att ta med en person med dessa radikala åsikter förblir (än så länge) en gåta.

Anti-semitism?

Konflikten mellan Israel och Palestina är så komplicerad och känslig så jag väljer för det mesta att vara "neutral" i frågan och stillsamt konstatera att det är olyckligt att oskyldiga människor ska få lida - på båda sidor.

En sak som bekymrar mig när det gäller debatten kring Israel-Palestina konflikten är den obehagliga känsla av anti-semitism, som jag tycker är ständigt återkommande i texter och uttalanden. Dilsa Demirbag-Sten skriver om det här.

Jag har väntat så länge på just den här dan...

...och det är skönt att den äntligen kommer.

Boktips

Fakhr ad-din Araqi "Gnistornas Bok", översättning av Ashk Dahlén.