Svennis och Elefanterna

Det blir alltså två svenska tränare som får äran att leda varsitt afrikanskt landslag under VM i Sydafrika. Lagerbäck för Nigeria och Svennis för Elfenbenskusten aka Elefanterna. Det mest positiva med detta är att media kommer bevaka dessa lag lite extra nu när inte Sverige är med. Det är bra för oss som gillar afrikansk fotboll.

Elfenbenskusten är, tillsammans med Ghana, det på pappret vassaste landslaget på den afrikanska kontinenten. Nigeria är ett bra lag som borde vara bättre. Det jag vill se under VM är ett Elfenbenskusten som spelar offensiv, anfallsinriktad fotboll och ett Nigeria som spelar tätt, disciplinerat och med stark defensiv. Jag ser verkligen fram emot detta VM och tror det kommer bli många överraskande resultat. Det vore onekligen väldigt skoj att se Lagerbäck stå där och flina självbelåtet medan Nigerias lagkapten lyfter bucklan mot den sydafrikanska himlen...

?uestlove om Fela

Jerijeff Bajen!

Jag har väntat så länge på just den här dan...

En nervös söndag avslutades med ett efterlängtat bandyguld till Hammarby. Jag befann mig tyvärr inte på plats i ett snöigt Uppsala utan fick fira hemma i Majorna istället.

Jag laddade hela dagen med Youssou N'Dour och sen när det var dags för soffan framför TVn så klarade jag knappt av att se finalen. Förhoppningsvis kan Bajen rida på denna vind och få en bra start i Superettan som drar igång om tre veckor.

Jag tackar både Hammarby och Youssou för en bra söndag.

Jerijeff Youssou, Jerijeff Bajen!

Youssou

Youssou N'dour har kommit med två nya album. Soundtracket till dokumentären om honom själv, I Bring What I love samt den nya reggae-inspirerade Dakar-Kingston. Den förstnämnda består främst av gammalt material i ny klädnad medan den sistnämnda är en vänskapligt utsträckt hand till jamaikansk reggae. Hur det albumet kom till kan man se i den korta dokumentären här ovanför.

Det var albumet Wommat med Youssou N'Dour som på allvar fick mig att uppskatta senegambisk musik. Året var 1994. Tillsammans med Mano Negras Casa Babylon, som jag köpte samma dag som Wommat, blev det mitt soundtrack till en härlig VM-sommar. Yousso N'Dour och Neneh Cherry fick sedan en megahit med låten 7 Seconds men den är inte representativ för övrigt material på albumet.

Sedan sommaren 94 har mbalax varit den musikstil jag hållit varmast om hjärtat. Mycket beror säkert på mina egna rötter i Senegambia-området och det är inget kontigt med det. Musik väcker känslor och associationer och i mitt fall blir mbalax en musik som får mig att hålla kontakten med mina rötter.

Youssou N'Dour har de senaste åren gett ut musik som fått goda rescensioner här i Väst. Egypt och Rokku Mi Rokka är två oerhört bra album men dom innehåller inte någon mbalax. I hemlandet Senegal fick dock framförallt Egypt ett svalt mottagande - där vill man höra Youssous mbalax, inget annat. Jag uppskattar både den rena mbalax han fortfarande är en mästare på men också hans mer "experimentella" musik som visar på den bredd han har som artist. Jag har ännu inte hört Dakar-Kingston men jag känner redan nu att den kommer spelas flitigt under våren i Majorna...

Optimism

Vaknade upp imorse med att solen sken på mitt ansikte. Det kändes bra. Nu känns det som vintern håller på att släppa och vi vet alla vad det innebär av glada människor som börjar hälsa på varandra igen.

Den här låten med Chairmen of the Board är en av mina favoritlåtar - alla kategorier. Den har hängt med genom åren och jag kände att den passade in att lyssna på denna morgon.

Ikväll ska jag på fest och jag har bråkat med en slipsknut ett tag. Det är skam att en man i min ålder inte kan knyta en slips ordentligt...



(När jag ändå är inne på absoluta favoritlåtar så kan jag ta tillfället i akt och lägga upp denna låt av Aaron Neville också.)

Kongolesisk DIY