Tidigt på morgonen den 1 mars 1986 väcktes jag av min mor som med allvar i rösten berättade att vår statsminister Olof Palme hade mördats. Jag var då tolv år gammal och kommer aldrig att glömma det ögonblicket. Sverige befann sig i ett chocktillstånd. Det jag personligen minns av Olof Palme från den tiden var hans fräna stil i talarstolen, karaktäristiska utseende och att jag anade att det i samhället fanns ett stort Palmehat. Nu i efterhand har jag naturligtvis bättre kännedom om Palmes liv och gärningar som socialdemokratisk politiker.
Det var ungefär vid tiden kring Palmes mord som mitt egna politiska medvetande började. Jag växte upp i ett hem präglat av vänstervärderingar och 1988 deltog jag, 15år gammal, vid en valvaka för VPK. Sen dess har jag politiskt vänsterprasslat lite men i grunden så har mitt liv präglats av hemmets värderingar, och i vårt hem respekterades politiker som Palme.
Förra året släpptes en drygt 700-sidor tjock biografi om Olof Palme.
Underbara dagar framför oss heter den och är skriven av Henrik Berggren, ledarskribent på DN. Boken fick mycket bra rescensioner i höstas men kritiska röster höjdes även över att Bergren försökt göra Olof Palme till liberal. Jag gillade boken mycket och kan varmt rekommendera den till de som vill lära sig mer om Palmes liv men även om Sveriges politiska historia under 1900-talet.
