Som mjölk och honung...

...som Kouyate och Keita Na Kankou

Toumani och "The Mandé Variations"

Sommaren 1995 upplevde jag ett av mina starkaste musikminnen. Jag befann mig på Falun Folkmusik Festival. Jag kommer ihåg att just de dagarna var riktigt varma och att jag bodde i tält med två vänner. Vi arbetade som funktionärer på festivalen vilket gjorde att vi, i mån av plats, kunde se alla konserter gratis. En av dagarna skulle Toumani Diabaté spela tillsammans med sina medmusikanter Bassekou Kouyate på ngoni och Keletigui Diabaté på balafon. Jag kommer ihåg att jag egentligen skulle ha jobbat under konserten men lyckades förhandla mig fram till att få bevittna trion. Jag kom dit precis när bandet satte sig ner på scenen och började knäppa på sina instrument. Det var som sagt väldigt varmt dessa dagar så salens svala luft var välkommen. När pulsen lagt sig och trion inlett första låten spred sig en behaglig känsla i min kropp. Jag hade aldrig hört något så vackert tidigare. Musiken böljade fram genom salen och kysste våra öron. Hela konserten var fantastisk men just den första låten var det vackraste jag hört.

I dagarna har denne koravirtouos från Mali släppt en soloskiva kallad "The Mandé Variations". När jag sjönk ner i soffan i min rökelseindränkta lägenhet, omgiven av tyger från Västafrika vandrade mina tankar till den fina konserten. När jag nu lyssnade på "The Mandé Variations" första gången var känslorna starka. Jag mindes ännu längre tillbaka. Då jag som barn hörde kora för första gången hemma hos min far som då bodde i Tyresö. Jag slöt ögonen och kände dofterna av domoda och benachin och tanken färdades även till Brikama i Gambia. Ett ställe jag alltid känner mig avslappnad på.

Toumanis far var ifrån just lilla Gambia vilket han berättade för mig under den där festivalen i Falun 1995. Jo, jag sprang på Toumani och Bassekou efter en annan konsert och var tvungen att prova mina begränsade kunskaper i franska.

Abaraka Toumani

Gambia 70

Den 18 februari firade det lilla västafrikanska landet Gambia sin nationaldag. Jag firade själv hemma i ett icke så angenämnt tillstånd av feber. Ömsom kall, ömsom varm låg jag i sängen och kved. Så ynklig som endast en man kan vara när han har feber.

Jag funderade dock på hur jag bäst skulle kunna hylla detta lilla land på finaste sätt. Utvecklingen idag är inget jag vill skryta om, med en president som säger sig kunna kurera AIDS på tre dagar och journalister som "försvinner". Nej, jag väljer då hellre att blicka tillbaka till tidigt 70-tal. Det var inte bara då jag föddes utan även en tid då lilla Gambia knäppte storebror Senegal på fingrarna när det gällde musikscenen.

Ifang Bondi hette ett av Västafrikas mest progressiva band under tidigt 70-tal. Saraba är en drygt 9 minuter lång psykedelisk groove, eller "mandinka afro jazz" som de stundtals kallade sin musik. Lyssna och dröm er tillbaka till Banjul år 1974.

Ett annat spännande band från Gambia var även Guelewar Band. Mot slutet av 70-talet levererade de musik i Ifang Bondis anda. Här är låten Wallou!

Med dessa gamla klassiker blickar jag bakåt...men också framåt och hoppas lilla Gambia går en fin framtid till mötes.

The Nigerian Police Force Band ("The Force 7")

Under 60-70 talet hade länder som Mali och Guinea några fantastiska band knutna till staten. I armé- och i polisorkestrar kunde unga musiker få tillgång till bra drillning respektive instrumentav kvalité. Så var fallet även i Nigeria och här är en fantastiskt funkig låt från polisen.
The Nigerian Police Force Band - Asiko Mi Ni