Selamat Idul Fitri

Fastemånaden är över. Jag befinner mig i Jakarta. Staden med ca 12 miljoner invånare är nästintill öde. 9,7 miljoner jakartabor lämnar staden i samband med Eid-firandet denna vecka! Otroliga siffror. Det är tradition att återvända till sin ursprungsort under firandet. Ja, det är väl som julfirandet eller midsommarfirandet hemma i Sverige ungefär. Fast i större skala.

Jag önskar familj, släkt och vänner Eid Mubarak!

Brännpunkt Jakarta

Böneutrop, Nasi Goreng, galen trafik, sufism och en hel del Bintang. Befinner mig sedan en dryg månad i Jakarta, huvudstad i världens största muslimska nation Indonesien. Anledningen till min vistelse här under sex månader är arbete.

Den första gången jag hörde talas om Jakarta och Indonesien var nog när jag såg den gamla australiensiska rullen Brännpunkt Djakarta på 80-talet. Filmen har Mel Gibson, Linda Hunt och Sigourney Weaver i huvudrollerna. Framförallt Linda Hunt gör en stark insats som den manlige fotografen Billy Kwan. För det fick hon 1982 en välförtjänt Oscar för bästa biroll. Jag såg om filmen precis innan jag reste hit och den är bra. Om än lite tidstypisk och snäv i sitt perspektiv på kuppförsöket 1965.

Förra året upptäckte jag den feta samlingen Those Shocking Shaking Days: Indonesian Hard, Psychedelic, Progressive Rock and Funk 1970-1978, den har spelats en hel del av mig här i Jakarta (tillsammans med en ohälsosamt stor doss nigeriansk fuzz-funk och psykedelisk ndaga från Gambia). Samlingen är ett bra soundtrack till min vistelse här. Varmt, fuktigt, kaotiskt och svängigt. Passar även utmärkt till Bintang. Till min glädje har jag även hittat ett vattenhål som ibland lirar gammal funk och rock från Sydostasien. Stammis? Javisst.

Indonesien är ett intressant land. Mångkulturellt. Muslimskt (sunni) men med bl.a. kristna, hinduiska och buddhistiska minoriteter. Indonesien har setts som ett tolerant land men det finns även intoleranta strömningar idag som vinner mark. Landet har även drabbats av islamistisk terrorism. Bomberna på Bali 2002 är kanske mest känt för oss svenskar. Även Jakarta har fått sin beskärda del av terrordåd vilket märks på alla säkerhetsarrangemang i staden. Överlag är det dock en skönt avslappnad stämning här även om det inte är en lätt stad att vistas i.

Jakarta ligger som bekant på Java. Under min vistelse här hoppas jag få möjlighet att besöka någon eller några av de olika delarna av Indonesien (Bali, Sumatra, Aceh, Borneo, Papua...ja ni hör) och kanske även grannlandet Malaysia. Eller så stannar jag här i Jakarta och lyssnar på "vintage indonesian funk".

Bassekou

Bassekou Kouyate & Ngoni Ba inledde arbetet med senaste albumet i samband med att oroligheterna i Mali startade förra året. Musiken kan inte stoppa den pågående konflikten men albumet visar att malis musiker inte tystats trots försök från islamisterna. Jag får alltid en positiv känsla av Bassekous ngoni-musik. Första gången jag såg honom live var 1995 på Falu folkmusikfestival. Då spelade han tillsammans med Toumani Diabate. Sen dess har jag sett honom vid ett flertal tillfällen och han har alltid varit riktigt bra.

Blues med Harper & Musselwhite

Det är skönt att få lite tröst i bluesen när vintern tär på ens själ. Mycket bra album från Ben Harper (med Charlie Musselwhite) släppt på det klassiska soul-bolaget Stax. Bara det!

Gitarrer från Sahel och Sahara

Det är svårt att beskriva musik med ord. Inte minst musiken från Mauretanien och Västsahara. Är man nere med Tinariwen från Mali så kommer man känna igen vissa drag. Vill man ha musik som är mer "out there" än nämnda band ska man införskaffa sig album (eller kassetter) med Group Doueh från Västsahara eller samlingen Wallahi le Zein!: Wezin, Jakwar, and Guitar Boogie from the Islamic Republic of Mauritania. Sång på den arabiska dialekten hassaniya ackompanjerat av moriska och sahrawiska gitarrister med ett självförtroende värdigt Jimi Hendrix. Det svänger hårt om deras elguror och jag blir sugen på mint-te (alltid tre koppar).

För mig personligen har Mauretanien länge omgärdats av en viss mystik. Det är ett land få här i Sverige har kännedom om. Förutom mystiken så har Mauretanien en obehaglig nutidshistoria. Det finns rapporter om att slaveri fortfarande existerar och en av de största minoritetsgrupperna, haratin (så kallade "svarta morer"), är socialt marginaliserade. Jag får dock återkomma till det ämnet vid ett annat tillfälle.

Vill man veta mer om musiken från Sahel och Sahara i Nord och Västafrika rekommenderas bloggen/hemsidan Sahelsounds. Den drivs av en man med ett djupt och innerligt intresse för musiken från nämnda område. Förutom fantastisk musik får man även ta del av reflektioner kring den pågående konflikten i Mali.

Lu Tax

Det känns bra att inleda 2013 med ett inlägg om en ny låt av senegalesiske favoriten Cheikh Lô. Förhoppnings kommer ett nytt album så småningom. Har inte kunnat hitta någon information om detta...men jag letar...

Goat på Storan

Så då var det dags igen. Goat. Såg bandet för någon månad sedan på Hisingen. Nu lirar de på Storan (i Göteborg) på fredagen den 21 december. Perfekt "hednisk" uppvärmning inför kalkonen och julmusten på dopparedagen.  

Ses i vimlet!