tisdag 31 juli 2012

Bruce på Ullevi

1988 såg jag Bruce Springsteen på Stockholm Stadion. Jag var då 15 år gammal och minns att det var en bra konsert som svängde rejält. Bruce bjöd stundtals på stor soul. Det tog 24 år innan jag tog mig chansen att återigen se The Boss. Denna gången Ullevi. Rutinerad som jag är valde jag naturligtvis konsert nummer två på lördagen. Enligt myten vrider Bruce upp reglaget ett snäpp om han gör fler konserter i samma stad. 1988 stod jag nästan längst fram och såg konserten, ung och entusiastisk som jag då var. Nu, närmare 40 år gammal, valde jag att istället att i trygghet sitta uppe på läktaren med en ljummen folköl. Det funkade även om jag önskat bättre platser.

Det har skrivits en massa recensioner av konserten. Bland annat denna från Backstreets, så det finns ingen anledning att jag ska skriva ytterligga en. Jag kan bara lugnt konstatera att det var en riktigt bra konsert med en härlig stämning. Bruce skapar alltid hysteri i Sverige (vilket många även stör sig på) och han verkar inte kunna misslyckas här. Vänner har frågat mig vilken konsert som jag tyckte var bäst, den 1988 eller den i lördags, 2012. Det är nästan omöjligt att svara på. Förhoppningsvis har jag utvecklats under de 24 år som har gått...Men eftersom jag vill vara lite exklusiv så väljer jag konserten 1988.

Bäst: It's Hard to Be a Saint in the City och Because The Night

Mysterium: De som drängfulla går på en Bruce Springsteen-konsert.

Kuriosa: Bruce väljer den musik som spelas i högtalarna innan och efter konserterna och han har bra musiksmak. Innan han klev på lirades bl a Jimmy Cliffs Sitting in Limbo och direkt efter konserten så spelades The Boss av James Brown. 

fredag 13 juli 2012

Semester


(Vy från Henriksberg, Göteborg)

onsdag 4 juli 2012

Festivalsommar 2: Metaltown

För drygt två veckor sedan besökte jag festivalen Metaltown här i Göteborg. Det blev en riktigt kul helg med goda vänner och en massa hård musik. Jag lyssnade mycket på hårdrock och metal på 80-talet. Jag minns att jag fascinerades av, och skrämdes lite, av band som Slayer. På senare år har jag återupptäckt en del av den musik jag lyssnade på då.

Just Slayer levererade den bästa och tyngsta spelningen på årets Metaltown. Det var en riktig mangling. Andra band som levererade var Anthrax och svenska banden Opeth och Candlemass samt franska Gojira. Tyvärr missade jag Lamb of God under fredagen eftersom Sverige lirade mot England samtidigt. Surt men så är det på festival. I år hade det även ett death- och black metal tält med fokus på lite råare och mörkare tongångar. Där såg jag bl.a. polska death metal bandet Vader.

I år funkade transporterna till och från festivalen (långt ut på Hisingen) bra. Det är en överlag bra organiserad festival och öltälten är strategiskt placerade så man kan stå (eller sitta) och dricka lite öl och diskret headbanga samtidigt som man ser och hör banden bra. Hårdrockare och metalfans är även trevliga människor och jag såg inte ett enda bråk under festivalen trots mängden av alkohol som besökarna drack. Naturligtvis smög det även runt en del lirare i "corpsepaint"...

Metaltown är en "true" festival. Det blir med största sannolikhet ett besök dit nästa år också.